Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A734

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Hos de underjordiske

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Änka Anna Greta Dunder  År: 1917

Socken/stad: Arnäs  By/kvarter: Stenberg

Det var en gång en bondhustru, som mötte en stor tjock groda. Då sade hon till henne: "Då du skall till att få småfolk, skall jag komma och hjälpa dig." Detta sade hon bara på skämt. Men någon tid därefter kom där en främmande karl och sade till henne, att nu skulle hon komma och hjälpa hans hustru, som hon lovat. Hon höll på föda nu. Då förstod gumman, vad det var för en sorts groda, hon talat med. Det var bara att följa med förstås. Då de kom utom stugubron, sjönk de ned i jorden och kom in i de underjordiskes boning. Där var det så "oförfärligt" fint på alla vis, att hon inte hade sett maken. Så föddes barnet. Då hon slet av navelsträngen, stänkte det en bloddroppe på hennes ena öga, och nu förvandlades hela rummet, ty nu kunde hon se allt på rätta sättet med detta öga. Det var bara en jordkula, och den underjordiska kvinnan låg mellan ett par stora stenar, där det rann vatten överallt. Så satte de fram mat och ville att hon skulle äta, men inte kunde hon få sig till att smaka något av de rätterna. Det var bara ormar och grodor och andra stygga djur. Hon skyllde på, att hon inte var hungrig, ty hon hade nyss ätit. Och tur var det för henne, att hon inte åt, ty hade hon gjort det, så hade hon aldrig sluppit därifrån. Då hon gjort ifrån sig, sade den underjordiske mannen till henne: "Håll fram förklädet, så skall du få några spånor, så att du kan tända upp eld med dem i morgon." Hon höll fram förklädet och han tog en hop hyvelspån och lade dit. Dessa kastade hon ifrån sig, då hon kom till sitt. Men på morgonen visade det sig, att det var bara idel silverpengar, de där spånarna.
Efter den dagen såg hon allt underjordiskt och osynligt med det där ögat, som det kom blod på. Var hon så inne i en handelsbod en gång, och då fick hon se den där vitermannen komma in och ta av varorna, litet av varje sak, men inte märkte de andra något. Då vitermannen kom i närheten med henne, hälsade hon på honom och tackade för alla pengarna, hon fått. "Kan du se mej?" frågade han. Ja, det gjorde hon, och så talade hon om, huru det gick till att hon fick den där förmågan. Då tog mannen och stack ut det ögat på henne, för han ville inte, att hon skulle se honom.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1916. Uppteckningsnr: 734


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer




KYRKA KYRKOINTERIÖR PREDIKSTOL

LANDSBYGDSBEBYGGELSE JORDBRUKSBEBYGGELSE

Kanna

Akvarell

Vävprov