Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1006

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Dala Ante" ô "vittren"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hustru Anna Karolina Jonsson  År: 1917

Socken/stad: Vilhelmina  By/kvarter: Klimpen

Det var då jag var ungstinta. Vi var nere på Vilhelminaplatsen en bönhelg. Så fick se en skock människor stå nere på gatan. Det syntes, som det var auktion där. Jag också gick dit. Det var bara "Dala Ante" i Djupsjöbränna vid Laxbäck byn, som höll på berätta om ett äventyr, han varit ute för inte så länge sedan. Han bodde ensam i en liten stuga långt på sidan byn. En kväll kom det in till honom ett par folk och ville låna hus. Karlen bar bössan i rem över axeln och hade en hund i band, och kvinnan bar ett litet barn på armen. Han trodde, att det var ett tattarpar, ty sådana brukade rätt ofta komma till honom, emedan det var nästan omöjligt för dem få låna hus hos bönderna inne i byn. Nog fick de ligga där, sade han, men ingen mat hade han åt dem. Då småmyste de och såg på varandra och svarade att nog skulle de skaffa sig mat själva. Den främmande mannen tog bössan och hunden och gick ut och kvinnan bäddade åt sig i en vrå och gick lade sig. På morgonen kom karlen tillbaka, men nu hade han med sig en massa folk och ett lik. De skulle hålla gravöl. Ante undrade, huru i all världen de alla skulle kunna få plats i hans lilla stuga, men det var onödiga bekymmer. Stugan förvandlades inför hans ögon. Förut var där bara ett litet rum, men nu blev det två och det ena var så stort, att de satte in tio långa bänkar och på var bänk satte sig tio eller tolv vuxna personer, och ändå var det plats framme på golvet för alla barnen, och de hade "barna så obarmhärtigt". Liket satte de in i andra rummet. Så tog de till att duka fram mat av alla de slag på ett bord, och de kokade en väldig gryta mjölkvälling, som syntes vara så farligt god. Då allt var klart, bar det till att äta. De ville bjuda honom med, men han vågade ingenting smaka, ty han såg ju, att det här inte var som det skulle. Mycket brännvin hade de också. De tappade upp det i en stor skopa, som de skickade mellan sig och drack, men det gick så ordentligt till alltsammans. Där var de länge och "svävade på". Då de hade gjort ifrån sig, tog de med sig liket och for ut på backen. Där "försvann de som en dimma", och lillstugan hans blev i samma ögonblick lika liten, som förut. - Och detta hörde jag Dala Ante själv berätta, och han var en gudfruktig och rättskaffens man, så att det är nog sanning. Den där Ante var den första som började i byn Andersmark, och därför har den fått det namnet.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1916-1917. Uppteckningsnr: 1006


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


SKOLA SKOLSAL LÄROVERK

Ateljebild

SKOG KRAFTLEDNING

Vävprov

Skulptur

Garnfärgprov