Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A5057

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Witer Pelle

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: J.O. Sundqvist  År: 1924

Socken/stad: Örnsköldsvik 

Örnsköldsvik den 29 jan. 1924.
Till Folkesminespristävlan Övik Allehanda.
Undertecknad sänder härmed några bitar:
Har ej haft tid att renskrifva dessa men dåm åker väl i flätverket vilket som.

Högaktningsfullt
J.O. Sundqvist
Övik.
Witer Pelle
Den tro på spöken som varit rådande bland allmänheten i alla tider och kanske bland åtskilliga änu fines kvar, har ofta gifvit anledning till hårresande historier. Till dessa höra också den den om Viter Pelle. Dene var en rask och hurtig dräng, vacker var han äfven med rätta, men att de underjordiske skönheterna nämligen witerkvinorna skulle förälska sig i honom var en olycka för Pelle. Det hände nämligen en dag när han var sysselsatt med vedhuggning i skogen att en ung vacker kvinna komm till honom med en bägare dricka. Pelle fördjupade sig ej alenast i bägaren utan äfven i den sjöna kvinnan, och slutet på äfventyret blef att han blef kär i henne öfver öronen Från den dagen blef Pelle ofta förd i de underjordiskas boningar och måste där tillbringa flera dagar i sänder. Han blev då äfven bjuden på mat och dryck. Men kunde ej förmås göra men till att förtära något sen han fick se med vilket folk han hade att göra med likväl blef han aldrig fri dem. Hans kärlek till den sköna witterkvinnan var som bortblåst efter besöket under jorden. En gång förde den fortfarande förälskade kvinnan honom på en furubark långt uti hafvet. För att henne bli kvitt förfrågade sig Pelle för hos prästen, och han gaf honom det rådet att han skulle skaffa några ljusstumpar efter julottan från kyrkan ljusen fick han och sydde dessa i ett bälte som han bar om lifvet från den dagen var han fri från wittera
En gång senare hade han i skogen lakt ifrån sig bältet, men då visade sig witterkvinnan genast varför han i hast åtter tog på sig bältet, men sedan aktade sig Pelle bättre. Han lefde sedan i lugn och ro gifte sig och uppnådde en hög ålder. Men påstod han att för någons död såg han det i förväg samt likprositionen.

J.O.S.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5057


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ÄNG

BOSTADSHUS

LADA

Snusburk

Glättsten

Glasögonglas