Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A5090

Titel: Den vita Bergkon

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Alfr. Nyberg År: 1925

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Kjäl

Härmed ännu litet bidrag till Eder Folkminnespristävlan (till vad verkan det hava kan)
För omkring 150 år sedan, hände det i Bölens by i Ullångers socken, något som i hög grad har bidragit, att bland ortens mera vidsjepliga befolkning, ända fram till våra dagar, bevara tron på, att det finns ett osynligt släkte, som ibland uppenbarat sig för meniskors barn, ja till och med inlåtit sig i affärer med dem, enligt nedanstående enkla berättelse, och då kan vi ju börja med detsamma.
Jo det var i skymningen en dag på sensommaren, då en av de dåvarande böndernas kor, kom hem från skogen där de för dagen gått på bete, medföljande en alldeles hvit främmande ko, med en liten pingla till skälla, när nu bondens hustru skulle ta in korna, så ville den främmande kon envist följa med, varför hon skulle mota bort henne med att slå hänne med en strumpa, som hon just höll i handen, emedan hon just höl på att laga den, när korna kom, men nu hittade det sig så, att hon hade satt fast stoppnålen i strumpan så att hon fastän omedvetet kom att kasta stål över kon, och nu gick det ej att få bort henne, utan hon måste ta in henne tillsammans med gårdens övriga kor, men sedan detta var gordt, upptäckte hon att hon mistat stoppnålen ur strumpan, och nu började hon förstå vad det var för sorts ko hon tagit hand om, när hon förstod att hon möjligen kastat nålen över kon, ty på den tiden troddes ju allmänt, att om man kastade stål över en bärgko, så fick man behålla den, men när gumman senare var i ladugården för att mjölka, kom en främmande kvinna in till henne, och sade att hon tagit hennes ko genom att hon slungat stål över henne, men i gengäld ville hon ha ett får i stället, vilket gumman tvärt lovade, glad över att slippa ifrån så billigt, men det skulle gumman komma ihåg, att hon aldrig skulle få tömma det kärl som hon mjölkade kon i för att gå till henne och försöka mjölka mera för samma gång, ty då skulle kon dö och när den främmande kvinnan sagt detta var hon i en handvänning försvunnen. Allt gick dock gott och väl några dagar, och den nya kon mjölkade stäfan full alla gånger, men så blev det tid att flytta till fäbodarna, och nu måste mjölkningen överlämnas åt en för denna tid lejd kvinna, som även fick sina förhållningsorder angående den nya kon, men girigheten att få så mycket som möjligt sparat i fjället, drev henne till slut att försöka mjölka mera än en stäfa full av bärgkon, men detta skulle hon inte ha gort, ty när hon för andra gången satte seg hos kon, och började dra i dess spenar, föll kon död ned, och förvandlades inom ett ögonblick till något som mest liknade en liten hög bränt papper, och fjällpigan blev så förskräckt, att hon blev sjuk i flera dagar.
Ja så går det när snålheten bedrager visheten, men på hösten när de togo hem sina får från skogen, där de varit på bete för sommaren, så saknades den gårdens skälltacka, och nu förstod man att den blivit tagen som betalning för bärgkon, vilket ju även var uppgort, och på morgonen efter den dag de fått hem fåren, fans traljen och skällan som tackan burit, hängande på handtaget till ladugårdsporten, ja så kan det gå när man kommer i affärer med bärgfolk men i gamla tider har ju mycket händt som nutidsmeniskan ej vill sätta tro till.
- - rg.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5090

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Lucias släkte" eller de underjordiske

Levnadsvanor, förhållande till människorna.

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer