Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A5061

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Den lilla röda stugan

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Manda Söderlind  År: 1924

Socken/stad: Anundsjö  By/kvarter: Mellansel


Folkminnespristävlan
Örnsköldsviks Allehanda

Den lilla röda stugan

Dä var pä ett anne ställe å söm dä fanns gött om vitera, mormora min tale ömä jäg tro dä var nan-stans oppi Anundsjö böggda. Dä va två bröder åt mormora min, söm allti pä sommarn vakta kor å getter åt hele byn, de feck därför namne getapöjka. Nu hände dä säg en dag, då dä söm vanligt skulle iväg me kräka, sä köm de till ett ställe där de alltid bruki vile, å kan je tänka er! Bare från dan-för hadde där kömme till en liten röd stuge, över natta, då ble de sä nyfiken, sä de geck in för å då si va dä könne vara, å vem söm bodde där, å möttje recktigt, där bodde dä en hel familj. Mang dä var mens jäg int nu, Där inne i stuga var dä sä fint å vackert, bara gulle å selve å dyrbarhetern. Pojka blev sä värt -kömmen, de blev bjudd å sett-ner, sä skull dom få nån mat å na dricke. Å så blev dä duke opp ett bord vä den fineste mat,- nanting sä fint söm de allri förr sett. De satte seg till bords allihop å skull börje å äte, men då vare en å pojka, söm tog ihop händern och skull som vanligt läsa bordsböna.-Å, tänk er gött folk! I däsamma söm han nämde Jesu namne, dä förvandles all gomat å allte gul å selver till groder, maskar å ormar å vederstöggelser söm jäg int törs säge, å hele stugen å alltihop försvann, sä nog tro jäg att dä var "vitera" söm feck flötte, å dä trodde mormora å. Jäg ha hört säjes att när Jesu namnes, sä där kan int vitera bo. Hade int pojken läst bordsböna innan de börje å äta sä hade de nog fott stanna där, när vitera hele live, för vitera vell järna ta barna från människen för å ha dem tell å göra anne människer, dä söm är är ont, å tockna barn kalles för (bortbyttningsbarn).
Ja, mange anne hännelser ha jäg fott oppleve, men då jäg int känn er recktigt allihop är jäg rädd, jä kan vare otröjjen, sä kanske jäg jett slute å lämne orle åt nan ann, söm ha na roligare å tale öm. Vä jäg nu ha tale öm behöv jä fell int fäst jä ve, för dä hände för en 60 á 70 år sén. Å nu för tin vell ju int människen tro nan-ting, söm sägs, öm man tala sanninga häre söm helst. Jonke.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 5061


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ÅRDER

ÄNG JÄRNBRUK

FOLKSKOLA

Barmkläde

Lie

Tratt