Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M240a

Titel: Vilda ungdomsupptåg för en 30-40 år sedan.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Efter flera Sagesmän År: 1916

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Kexed

Många av den manliga ungdomen för en 35 - 40 år sedan utmärkte sig genom en mängd upptåg, som helt enkelt måste betecknas som rena nidingsdåd, och dessa voro ej sällan riktade mot personer, som aldrig gjort vedebörande det allra minsta emot. Ofogem bedrevs endast nattetid.
Här som överallt i Norrland florerade nattlöperiet i sin mest förargelseväckande form. Varje lördagskväll samlades bygdens hela ogifta manliga befolkning och gick från gård till gård, där det bodde flickor. Det fanns ingen annan utväg för dessa än att öppna dörren för dem. Så kommo de in i huset allesammans, och de foro visst inte yst och stilla fram. Det var inte värt för husbondsfolket att försöka avstyra, att de kommo in, ty då blev det alltid obehag.

På ett ställe hade de tagit en timmerkälke och hissat upp den i toppen av en gran, varpå de kvistat av granen alla grenarna uppifrån och ned, så att det inte gick att klätttra upp, och slutligen hade de slagit alldeles fullt med gammal spik och annat järn skrot i stammen, så högt upp som de kunde nå, för att det inte skulle gå så lätt för ägaren att hugga ned trädet.

På ett ställe låg det en massa hustimmer på gården. Nattlöparna togo och buro varenda stock upp på förstugubron och lade dem för dörren. Om denna icke öppnat sig inåt, så hade folket ej kunnat komma ut på morgonen annat än genom fönstret. Bonden fick ta dit hästen och arbetade halva dagen, innan han hade timret på sin plats. I en annan gård hade de packat brunnen full med dylika stora stockar, och det höll nästan på att bli omöjligt för ägaren att få det därifrån. I Sörgällsta upptäckte en bonde sin åktrilla stående uppe på logtaket, då han kom ut på söndagsmorgonen. En husfader låg i ständig fejd med nattlöparna. Så fort han hörde dem ute på bron, steg han upp och gick ut till dem och körde bort dem.

Det gällde "bota" honom för denna kitslighet! En Lördagskväll togo de en tunna, som var full med latrin och urin och gillrade upp den mot förstugudörren, varpå de togo till att bråka därute. Bonden rusade upp och ut. Då han ryckte upp dörren, stjälpte tunnan över honom och in i förstugan. I en annan gård ställde de så, att husbonden störtade på huvudet ned i ett stort strömmingskar, som var fullt med iskallt vatten. En bonde hade med mycken möda anlagt en plantering kring sin gård och var mycket glad åt de unga träden. Men så blev han osams med dem, som "gick i bögda". En söndagsmorgon fann han alla de lovande träden genomspikade med fyrtum. Vinterid sökte sig nattlöparna med kärlek till byn Kjäl. Den ligger ganska högt, och vägen därifrån ned till Kexed är en enda lång backe.
Då pojkarna på morgonsidan lämnade byn, sökte de fram alla släddon, som kunde uppbringas, och åkte på dessa utför backarna. Det var ett stående göra för bönderna i Kjäl varenda söndagsmorgon hela vintern att sela på hästarna och köra upp slädarna. Att försöka gömma undan slädarna tjänade till intet. De kunde så väl söka rätt på dem, och man respekterade visst inte lås och riglar.

Att man icke lagligen beivrade dylika ofog berodde nog till allra största delen därpå, att den allmänna meningen ansåg det vara ynglingarnas odisputabla rätt att "gå i bögda" ävensom att begå varjehanda skälmspratt av mera oskyldig karaktär, t.ex. "låna" slädarna av bönderna i Kjäl.

Dem, som utsattes för de grövre dåden, hade man intet medlidande med utan resonerade som så, att de själva rådde för det. Varför skulle de hålla på och bråka med pojkarna? Kunde de inte få gå in och skoja litet med flickorna? Det var väl inte för gott. Hade inte de där gubbarna, som nu vore viktiga och riktiga, gjort likadant i sina unga år? Det var i grund och botten bara tjänligt åt dem, att de fingo en liten näsbränna då och då. De andra kunde med stolthet peka på sig själva och säga som så: "Vi låter pojkarna vara i fred, och därför får också vi vara i fred. Sådana där små liderligheter räknar vi inte på. Det hör ungdomen till.
Vi gjorde likadant själva, då vi var i de där åren". Om någon öppnat rättegång mot fridstörarna, hade han med säkerhet fått opinionen mot sig, och han skulle utan tvivel fått erfara, att "hämnden vakar". Likadant var nog uppfattningen över allt i Norrland under den där tiden.

Att "gå i bögda" är visst icke helt och hållet bortlagt i skrivande stund här ute på Ångermanlands landsbygd, men det sker under andra former. Man sammangaddar sig icke i stora hopar utan går helst allena och försöker med så litet buller som möjligt slippa in till flickan, och hon öppnar nog inte gärna för någon annan än den, som hon börjat "titta gott på". Men å andra sidan är det alldeles säkert, att könsmoralen stod lika högt hos landsbygdens ungdom under det gamla nattlöperiets tid som nu.

Samma uppt. även under rubrik. I. Människan. B. Ungdomslivet, frieriet. a.) Upptåg, lekar.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:I_1916. Uppteckningsnr: 240

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Ungdomslivet, frieriet

"Gå utpå" (gå på bygda")

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer