Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2439

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Begravningsseder.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Bondhustru Märta Månsson År: 1917

Socken/stad: Anundsjö By/kvarter: Västerfanbyn

Tills i mitten av 1870-talet gick det på "gångle" att gräva "stor-grava" på höstarna. Stora byar grävde ensamma graven, av mindre byar var flera sammamslagna till ett grävarlag. Endast bönderna deltog i denna "gångle", torpare och andra var befriade därifrån. Sommartiden fick man själv bekosta grävningen åt sina döda.

- Varje by bildade ett "gravölslag". Inom gravölslaget gick det på tur att göra kistan åt och skjutsa byns döda till graven. Både bönder och torpare deltog i att göra kistan - två och två. Man höll till med detta arbete i sorgegården, där man skulle ha bräder, spik och annat, som behövdes till kistan samt kost, medan arbetet varade. Bönderna ensamma skjutsade liket till graven. Detta göres alltid på en vardag och utan några som helst ceremonier. Så har det alltid varit här i socknen.

Jordfästningen förättades alltid på en söndag, vanligen den tredje efter dödsfallet, strax före högmässan. På morgonen den dagen samlades man från hela byn i sorgegården. Där fick man kaffe och en färdigbredd smörgås på en sjättedels rågbulle. Härifrån följdes nu alla till graven och sedan in i kyrkan.
Efter gudstjänsten drog skaran till en förhyrd lokal i kyrkans närhet, där det egentliga gravölet hölls. Det var kaffe med dopp, brännvin åt karlarna och vin åt kvinnorna samt sist en halv rågbulle åt var person - utan någonting på. Detta bröd tog man med hem. Det motsvarade gravölskringlan, vilken här på trakten först på senare tid kommit i bruk. sedan man fått den halva bullen, upplöstes begravningsföljet. Endast de, som haft något besvär med den dödes utrustande till graven, följde med till sorgehuset, där det bjöds på middag. Nu hade förstås inte alla från byn kunnat vara med på gravölet, men även de andra skulle ha sin del. Antingen skickade man hem till dem deras smörgåsar och bulle, eller också var de på söndagskvällen bjudna till sorgehuset. På detta sätt förfor man alltid, vilken som än var död, även om det bara var ett barn.

- Numera gräves vintergraven av kyrkväktaren. Det ingår i hans åligganden, och härför har han en viss, bestämd ersättning. Sommargravarna har han heller ingenting extra för, såvida det inte är enskild gravplats s.k. familjegrav. Om man så vill, har man fortfarande rätt att få kistan gjord efter den gamla turen, men oftast köper man från stan kistan. Vanligen håller man ett enkelt gravöl för hela byn, men detta förekommer dock inte alltid. Till graven följer endast de inbjudna. Man håller inte längre så noga fast vid den gamla ordningen.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2439

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

Lik och begravningsbruk

Den döda kroppens behandling

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer