Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2257

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Gravalaget"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: A Andersson  År: 1915

Socken/stad: Björna  By/kvarter: Nyliden

"Gravalaget" hade bestånd här i byn tills för en 25 år sedan.
Det tog slut på denna vackra, gamla sed genom att en bonde nekade utgöra sin tur. De som hade den döde, ombesörjde då alltsammans själva, och så har även de andra gjort sedan dess.

Vid dödsfall i någon gård inom byn gick det förut till sålunda. Man gick till byåldermannen och anmälde dödsfallet. Han tog reda på i sina anteckningar, vilka som stod i tur, och så bådade han dessa. En bonde och en torpare skulle gå i sorgegården och göra kistan.
Det, som behövdes till kistan, skulle gården själv hålla ävensom mat åt dem, som arbetade på kistan. Men var det fattigt i gården, höll de sig vanligen själva, och om bräder saknades där, släpptes sådana till av dem, som hade. Det sattes aldrig ifråga, att bräderna skulle betalas: Arbetet på kistan var under alla förhållanden fritt. Inträffade dödsfallet på sommaren, skulle graven grävas fritt av tvenne grannar, som var i tur. Vintertiden hade man gemensam vintergrav för hela socknen.

Att skjutsa liket till graven gick även på tur. Liket skjutsades alltid bort under veckan och utan alla ceremonier. - Så göres ännu.. - Men den dag - vanligen - söndag - då den döde skulle jordfästas, samlades byns hela vuxna befolkning även en del barn i sorgehuset till gravöl tidigt på morgonen, och därifrån for så många, som kunde slippa hemifrån, till kyrkan för att övervara jordfästningen och gudstjänsten.
Ofta hölls även där gravöl i någon förhyrd lokal. På aftonen var de, som måste stanna hemma bjudna till sorgehuset.
Gravölen blev naturligen olika efter vars och ens råd och lägenhet. Somliga höll endast kaffe med dopp och ett glas vin, andra hade ordnat till det med mat och dryck som på det värsta bröllop.

Turerna med arbetena för den döde grundade sig på någon överenskommelse långt tillbaka i tiden och var alltså bestående, klara rättigheter man hade på varandra. Att hålla gravöl var däremot en fullkomligt frivillig sak, men det hade under tidernas lopp utbildat sig ett bruk, som än i dag för hela byn, och synnerligast då någon äldre har dött, är det fortfarande sed att mangrannt möta upp vid graven.



Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING ARKEOLOGI BEFÄSTNING

FÖRSAMLINGSHEM VINTERBILD FÖRSAMLINGSHEM

MAN KOLARE KOLMILA VINTERBILD

Sänkesten?

Piphuvud

Mössa