Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M1418a

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Tungt lik.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Arbetare Johan Peter Bertilson  År: 1917

Socken/stad: Dorotea  By/kvarter: Avaträsk

"Käringa åt Isak Hindersson i Tvåtjärn var nog en åleta satkärring, som höll sig med all "kûckel" och nätjens tyg - en riktig kraftens gestalt". Då hon var död, blev det ju fråga om att få henne i jola, förstås, men det var ingen, som hade vidare lust till att skjutsa "Isaks-Ante".

Sven Svensson här i byn hade en "oövernaturligt" bra märr, "Lill Svens Blacka" kallad. Björnen hade flugit på henne en gång i skogen och huggit sig fast. Det var borta vid Fjällinge (inge=äng), och hon sprang med den på ryggen ända till Järnroskbäcken. Då hon hoppade över där, "gatt" (måste) han släpp. Det var en hel mil, hon burit björnen. Det där "oövervålle"(t) tog de till att dra käringliket. Men hon orkade inte längre än till Per Bärs gåln här i Avaträsk, och det är bara en halvmil, och bra vinterföre var det. Då blev det fråga om att Bertil Persson skulle skjutsa. Han började, men märren syntes tycka, att det var för tungt, och så var hon med föl, och det har varit den sagan, att det inte skall vara bra köra lik med en sådan märr, så att han nästan bara spände för och ifrån.

Så blev det Sven Erssons tur. Det var en morsk karl och hade duktigt i skaklarna. Det gick bra ungefär halva vägen, men då var det inte olikt att fan själv kommit lös. Det var omöjligt att skakelträet kunde sitta i. Så fort de körde iväg, flög det ur. Men så kom Sven ihåg sig så pass, att han högg sig ett skakelträ av rönn, och det fick sitta fast, för käringa hade inte kommit ihåg att "vära" (freda) sig för det träslaget. Men sen blev det samma nöd med selapinnarna, men det krånglet varade då inte länge, för nu visste de ju botemedlet - gjorde bara nya selpinnar av rönn. Nu gick det utan äventyr fram till kyrkplatsen. Då Isak Hindersson själv var död, såg det ut att ämna bli ändå värre. Hästen orkade inte rubba slädan som kistan stod (på).
Men sonen Hindrik Edvald tog en alderkvist och slog med den tre gånger på kistlocket.*) "Kör nu!" ´sade han. Hästen högg i av alla krafter och höll på flyga på huvudet, ty nu var kistan lätt. De var av "gamm - spå - finnsläkte" de där två.


* Gick tre varv motsols runt häst och lass och skar slutligen en flik av kistgarneringen och satte den fram i pannan på hästen.

Samma uppt. även under rubrik: V. Magi. f.) Trollkunnigt folk och deras bedrifter. 4.) Troll - lappar.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VI_1917. Uppteckningsnr: 1418


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FJÄRD

BOSTADSINTERIÖR

Skola

Skolplansch

Knivslida

Vävprov