Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N984b



Titel: Tre häxor

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Jonas Petter Bäckman  År: 1917

Socken/stad: Vilhelmina  By/kvarter: Klimpen

Det har en gång funnits tre riktiga häxor här i Vilhelmina och det är inte längre än 57 år, sedan den värsta av dem dog. Det var "Per Ols Sara" i Stassås, och de andra två var "Sven Petters Sara-Kajsa" i Andersmark och "Salmon Pers Stina-Kajsa" i Granliden.
Sonhustrun till den första av dem kände jag mycket väl. Det var "Karl Pers Sigrid" i Stassås, och det var en riktig människa, som inte ville med sådana mörksens gärningar, som hennes svärmor hade för sig. Hon sade själv, att hon lidit alldeles ohyggligt första tiden, hon var där.

Av henne själv har jag hört om "Per Ols Saras" bedrifter. Fähuset där i gården var i två rum. Under dörrstocken mellan dessa hade hon döskallar nedgrävda. Då en ko kalvat, "tog hon henne i körk", som gammelkärringen kallade det, vilket gick så till, att hon ställde kon över den där tröskeln och läste en hop, men vad det var, hade Sigrid inte brytt sig om att höra efter och lägga på minnet.
Detta gjordes strax kon var färdig med kalvningen, och var meningen den, att mjölken var "oren", så länge kon inte var "körktagen".
Hon tog inte skällan av korna på hösten, som annat folk brukar, utan lät den sitta på till om jullkväll. Då fyllde hon skällan med salt och lät den stå, med detta till påskmorgonen, då kröp hon med skällan in genom gödselgluggen i ladugården och gav alla djuren av det där saltet, varpå hon satte skällan på skällkon och for ut samma väg, som hon kommit in.

Det gick många vidunderliga historier om de där tre trollkärringarna.
En gång skulle någon ha sett dem fara fram genom luften på en upp och nedvänd ko, en annan gång på en sopkvast. Detta kan ju höras otroligt, men ger man sig riktigt med hull och hår åt den onde, så nog kan han hjälpas så pass. De där kärringarna brukade vissa tider gå upp i kyrktornet och skrapa metall av klockorna. Det syntes länge stora, blanka fläckar på klockorna, men nu har de kanske ärgat igen.

Gammelklockaren i Bäsksele, en morbror till min mor, gick en julmorgon upp i tornet för att ringa andra gången. Då mötte han de där häxorna i torntrappan. De blåste ut ljuset för honom och trängde sig förbi honom och sprang sin sin väg. Karlen blev så rädd, att han fick ett slaganfall och dog inte lång tid därefter.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1916-1917. Uppteckningsnr: 984


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ARKEOLOGI GRAV ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING

TRÄDGÅRD

ÄLV TIMMER

Fälltäcke

Skolplansch

Vävprov