Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N2486

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Boskapsskötsel förr.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Jonas Andersson År: 1917

Socken/stad: Anundsjö By/kvarter: Norrflärke

Det var andra tider för kräka också förr i världen. Vinterutfodringen av korna gick mest bara ut på att hålla dem vid liv.
Ingen hade korna ställda så, att de "bar" (kalvade) före jul. De flesta kor bar i vårfrudagstiden. Korna fick mest halm och "sörpa". "Sörpa" gjordes av agnar och löv, som man räfsat ihop under träden. På detta slog man hett vatten i såar. Man brukade också insamla renlav på höstarna och ha i sörpan. Höet och det mesta av skogsfodret gick åt för hästarna. Endast strax efter kalvningen - en vecka eller så - fick kon vallhö.

På vårarna blev det ofta foderbrist. Då kokade man hästdynga, "skov" rönnbark och tog fin björkkvist åt korna. Ofta blev korna så utmärglade, att de inte kunde stå på benen. Då lade man på "je'ln". Detta var en ställning av trä och rep, som anbringades under kon och sträckte sig mellan frambenen och bakbenen och tjänade till att hålla upp djuret i stående ställning. Kon låg med hela underkroppen på en bädd av halm. Att hjälpa korna, då de skulle stiga upp, var dagligt göra frampå vintern.

Då en ko skulle till att bära, måste man ofta vaka hos henne flera dygn natt och dag. Efterbörden brukade man hacka upp och ge kon att äta. Den sades vara "så god som en "lägdhöjäv". Åt hästarna brukade man bereda mjöl av aspbark, som man tog på försommaren, bastutorkade, stötte sönder och malde. Fåren fick äta löv från björkkvist som man tagit på försommaren, samt "hérá", ett sorts kort, mycket torrt skogsfoder. Välbärgade bönder hade en 6 à 7 kor, andra 3 à 4.

Då man om vintern ej fick någon mjölk från korna, begagnade man tätmjölk, som på sommaren hopsparades i stora kar. Till grötväta hade man "syra". Denna bereddes om sommaren av okokad ostvassla på så sätt, att den fick självsurna i träbyttor med lock på. Syran var så seg, att den var nästan omöjlig ösa ur kärlet. Man fick med i sleven antingen allt eller intet. Syran utrördes i vatten, innan den användes. Ett annat slag var "blannostväta", som bereddes av mesost och vatten. - Dessa förhållanden rådde ända till framåt år 1880 och på sina håll ändå längre.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2486

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Boskapsskötseln

Kalvningen, kalven, råmjölken etc.

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer