Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N975



Titel: "Göra hem" korna.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare V. Holmberg  År: 1915

Socken/stad: Nora  By/kvarter: Salteå

1911 och -12 var vår akor alldeles ogörliga med det, att de inte ville gå hem på kvällarna. Så en dag kom en av grannarna till mig och sade, att nu kunde jag bli hjälpt med mina kreatur. En "nolaskogsgubbe" hade kommit till bys, och han påstod sig kunna "göra hem" kreatur. Jag ställde mig mycket misstrogen angående hans förmåga, men grannen var envis och då medgav jag, att "nolaskogsarna" skulle få komma och visa prov på sin konst.

Det stod inte på länge, förrän vi hade honom hos oss. Han begärde få låna gröttvaran, vispen och sleven. Dessa delar lindade han in i ett papper och lade dem strax innanför dörrtröskeln i ladugården och så in igen. Då han gjort så med alla korna tillsade han oss att lämna honom ensam i ladugården, för nu skulle han "tala till dem" och det fick vi inte höra på.
Om en stund kom han in i byggningen till oss, slog sig med ett pustande ned på en stol, torkade sig i pannan och sade: "Hä jär som hä söke en, dä hänne." (Det är som det söker en, det här.) Så fick han då kaffe. Sedan detta var drucket, sade han: "Hä vort dyrt, dä hänne,men jag har som int rätt te ta nå minner." (det blir dyrt, det häe, men jag har inte rätt taga mindre.)" Huru mycket kostar det då?" Frågade jag. "Fem kronor ko," svarade han. Nu hade vi sex kor, så att det hade blivit en bra affär för honom, om jag varit godtrogen. "Det är kuren värd," svarade jag, "om korna går hem ordentligt hädanefter. Vi får se i morgon kväll. Står korna vid grinden i rätt tid så får ni komma hit efter edra 30 kr."

Det var ju lite mycket vågat, men det visade sig inte vara farligt. Vi fick lov gå och söka efter kreaturen den kvällen med, och det blev inte bra, förrän jag sålt hela besättningen och skaffat mig ny. - Emellertid träffade jag karlen dagen efter och tog honom över huvudet i anledning av det dåliga resultatet, men han visste nog försvara: "si hä skä nog egentligen vära kontant mä samma för töcke, om hä skägäll," svarade han. (Si det skall nog egentligen kontant med detsammaa för sånt, om det skall duga till något.)

Anm:
Denna nolaskogsare var uppenbarligen en skojare. Det är nämligen en allmän regel, att sådant ej får göras "på förtjänst," men den som blir hjälpt, skall giva "visgubben" eller -gmman en slant, "så pass han får tacka", som den allmänna regeln lyder. Medlet skall då hellre hjälpa. Däremot får icke den, som fått hjälpen, tacka.


Åldersuppgift saknas.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1915. Uppteckningsnr: 975


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


HEMBYGDSGÅRD HÄRBRE



HÄRBRE

Servett

Racket

Bord