Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N2159

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Tröje" kor.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Fru Estrid Vincent År: 1917

Socken/stad: Trehörningsjö

Då jag var barn köpte far min en gång en ko i en annan by. En av prästgårdens torparhustrur och jag skulle gå efter kon. Innan vi gav oss iväg, tog gumman en bit bröd ur skåpet hemma hos oss och lade den i sin vänstra armhåla under kläderna. Där fick den ligga, tills vi kom tillbaka hem med kon. Ur båset, där kon hämtades tog hon litet boss och "donge", som hon bar med sig.

Då vi kom hem till oss med kon, skickade gumman mig in att fråga mamma, i vilket bås kon skulle stå. Mamma svarade, att hon fick sätta den var som helst. Det gick väl flytta den sedan.. Med det svaret var gumman inte nöjd. Hon skulle ha reda på, vilken plats kon för framtiden skulle ha. Jag måste gå och fråga en gång till. Då hon fått reda på detta, strödde hon ut i båset av det medförda booset., så band hon kon och gav henne brödbiten, som hon burit under armen - den var nu alldeles genomdränkt av svett - och sist stack hon en kniv i taket mitt över kons huvud.

Det sista syntes hon vara synnerligen angelägen få riktigt gjort, ty hon stod länge och siktade, innan hon var säker om att ha funnit rätta punkten. Upprepade gånger frågade jag henne, varför hon gjorde så och så. Hon svarade: "Töst på deg! Båna ska int fråge om allt som ä - Du ska lära deg vära älldeles töst, då man hall på ve tocke". Då hon sedan kom in till mamma försäkrade hon om och om igen, att nog skulle den kon komma att "tröj" och må bra, om det fanns nån von till.

Anm.
"Tröje" av "tröj" = trivas. Fomen "tröje kan ej direkt översättas till högsvenska, enär intet motsvarande ord finnes. Ordet innebär, att man genom magisk åtgärd astadkommer att någon trives gott.

Uppgifterna 2156 -2159 få ett alldeles särskilt intresse, då man lägger märke till, att de vidskepliga handlingar, som där omtalas, av vederbörande företagits öppet och oförbehållsamt inför och åt medlemmarna av församlingens prästfamilj. Detta visar bättre än något annat, huru bergfast tron på dylika medel varit, och huru lovligt och riktigt man ansett det vara att använda dem.

Företeelsen är visst icke enstaka. Tvärtom framgår det av berättelserna, att allmogen i gångna tider nästan överallt vågat framträda inför sina själasörjare öppet och oförbehållsamt med sin vidskepelse. När man så sammanställer detta faktum med ett annat, nämligen den oerhörda makt prästerna haft över människornas själar, kan man om deras förhållanden till vidskepelsen tryggt våga påstå, att antingen ha de själva varit fångna av de gamla hedniska åskådningarna i lika grad som allmogen själv, eller och har de icke vågat ingripa däremot av fruktan att obotligt skada sin egen sak. Ett av de tu har otvivelaktigt varit fallet inom de allra flesta församlingarna, och att det senare - fruktan att stöta sig med folkets övertro - än idag kan förekomma, har vi exempel på. Se t.ex. n:r 2060.

- Den vidskepelse, som ännu finnes kvar - och det är sannerligen icke brist på den varan - döljer man numera i regel mycket omsorgsfullt för prästerskapet. De yngre prästerna äro i regel mycket okunniga om huru det i detta hänseende ser ut innerst i folksjälen.
Annat är det med kolpotörerna av genomsnittstypen. De känner nog i allmänhet till förhållandena rätt så bra men försöka inte alls omvända folk på det sättet - åtmistone inte direkt, och bra är det.

I övrigt anser jag religionen stå matlös i kampen mot vidskepelsen. Det råder allt för stort frändskap mellan dessa två. Vidskepelsen är ju strängt taget ingenting annat än en sorts religion, och det en sådan som är anpassad efterde rent jordiska förhållandena och erbjudande materiella fördelar för sina sanna utövare, vilket kristendomen icke gör. Detta är naturligen ett starkt övertag som vidskepelsen har gentemot kristendomen. Härtill kommer ett annat, som icke är mindre betydelsefullt - vidskepelsen gör det för den okunnige möjligt att på ett någorlunda tillfredställande sätt förklara alla möjliga naturföreteelser därmed fyllande ett av människoandens mest trängande behov.

Det finnes endast en sak, som kan rå på vidskepelsen, och det är ett någorlunda grundligt och allsidigt naturvetande. Då ett sådant blivit våra allmogemänniskornas gemensamma, jämnt fördelade egendom, försvinner vidskepelsen - men icke förr.

Levi Johansson.

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Boskapsskötseln

Kreaturens utsläppande på sommarbetet

Behandling av köpta kor, som otrivs eller vilja ligga borta.

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer