Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N2476

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Historier om räv och björn.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Jonas Sjöberg År: 1917

Socken/stad: Anundsjö By/kvarter: Näs

I Torvsjön i Åsele var en bonde, som hette Mattias Larsson. Han brukade varje vinter köra lass här förbi, och då hade han alltid kvarter hos mina föräldrar i Kubbe, så att vi kände honom mycket väl. Han hade haft en särdeles otur med sina körkräk ett tag.

Om detta berättade han själv följande historier. - En sommardag gick han för att hämta hem sin märr från skogen. Hon gick efter och betade efter en "spakbäck" (lungt flytande bäck) då han blev varse henne. Strax framför henne var en räv,(järv) som på alla sätt försökte tilldraga sig märrens uppmärksamhet, men hon brydde sig inte om honom utan gick lugnt och åt. Då hoppade räven i bäcken så att vattnet stänkte om honom. Mären ryckte då till och lyftade huvudet. Ögonblickligen flög räven på henne och rev av henne strupen. Mattias Larsson måste slå ihjäl henne där på stället.

Anm.
Historien förefaller allt för otrolig. Nog är räven listig, men näppeligen är han i stånd till en sådan beräkning. Vidare anfaller han inte en s så stora djur som ett fullvuxet får, ännu minre en häst, och om jag inte är allt för galet underrättad, så angriper han aldrig sitt rov framifrån.
-L.Jn.

Så var där på skogarna en stor "rivbjörn", som ideligen for och rev kor och hästar. Han var en riktig fasa för befolkningen. Många försökte gillra honom med sax vid djur, som han rivit, men han var dem allt för klok. Han gick inte dit. Mattias Larsson hade skaffat sig en ny märr,, och den fick sätta till livet för densamme rivbjörnen.

Nu hade Matttias hört sägas, att björnen skall vara alldeles befängd på brännvin. Därför slog han flera kannor sådant i en kittel, som han satte ett litet stycke från den dödade märren. Själv klättrade han och en annan upp i ett träd ett stycke därifrån och satte sig att vänta.
Då det blev kväll, kom björnen för att äta av märren. Blev han varse kitteln! Då hade han vrålat än utöver sig och satt sig att titta på kitteln en god stund. Så började han sakta och försiktigt närma sig kitteln. Med ena framfotet undersökte han noga marken framför sig, krafsade och slog, så att han var säker, att det inte var falskt.
Slutligen var han framme vid kitteln och satte sig att nosa i den ett tag först. Så drack han ett duktigt tag. Det var visst starkt, ty han "kôke än utöver seg". Sedan tog han ihop med märren rev och åt av henne ett tag varpå han tog och "spela kloter" med henne en stund(kastade upp henne i luften och fångade henne i fallet). Så gick han i kitteln och drack ett tag till, men seda var det slut med honom.
Han raglade som en full karl, och slutligen föll han omkull, och han "kôke, skråle, låte om seg å rejol seg". Nu klättrade karlarna ned från trädet och gick fram. Då han fick se dem, försökte han resa sig på bakbenen, men det gick inte. Han föll pladask i backen och vrålade. Så sköt de honom.

Hemma hos oss fick vi smaka köttet av den där björnen, då Mattias Larsson en gång var hos oss. Så hade Mattias Larsson en stor oxe, som i skogen blev anfallen av en björn. Oxen tog björnen på huvudet och klämde honom med all makt mot en trädstam. Det dröjde nog inte länge, förrän det var slut med björnen, men oxen vågade inte släppa efter. Då folk sent omsider hittade dem, var de bägge döda, men fortfarande stod oxen på benen och klämde björnen mot trädet. M.L-n. dog omkr. 1867.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2476

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Näringarna

Boskapsskötseln

Kreaturens utsläppande på sommarbetet

Rovdjuren och boskapen

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer