Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N1440

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Spå herr Ola".

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Arbetare Abraham Nilsson  År: 1917

Socken/stad: Dorotea  By/kvarter: Lajksjö

"Spå her Ola" var präst. Han bodde i Sollefteå men hade alla församlingarna uppefter Ångermanälven ända till Junsele, där det då var bara ett kapell. I Ramsele var Axel Brunér präst. Han hade trakten efter ådalen. De två kom i "osåt" merd varandra om Helgum, som båda ville ha för lönenes skull. De spådde mot varandra, så att det flög eldkvastar genom luften mellan dem.

- I Mo hade en bondhustru gedragit Ola på tiondeosten. Han bad vid ett tillfälle få litet av hennes bröstmjölk. Hon gav honom en liten flaska med mjölk i. Då Ola körde förbi kyrkogården, befallde han drängen gå och kasta flaskan dit in. Då han kom tillbaka, frågade prästen, huru det lät. "Det skvälade som en get", svarade han. Prästen hade ämnat spå gumman, men hon var för slug. Hon gav honom mjölk ur en get, och den strök med.

- Han skulle ha tiondefisk av bönderna i Junsele. De gav honom endast småfisk. Prästen sade till dem, att han också ville ha lax och braxen, men de ljög och sade, att de inte fick någon sådan fisk. "Jasså". mente prästen, "ni skall heller aldrig få sådan fisk någonsin". Så gick han upp på en brant klippa vid Betasjön och kastade en kittel i sjön.
Så länge den låg där nere, skulle de inte få annat än små blåsill, som han då skapade dit. Sjön är på det stället tvärdjup, så att de ej kunnat finna igen kitteln, och än i dag fiskas endast blåsill i Betasjön. På den platsen där prästen stod, då han kastade kitteln i sjön, har i klippan bildat sig en bild av honom.. Han håller mässhaken på armen. Vidare hade Ola sagt, att det i Junsele skulle finnas endast tokiga präster, så länge hans mässhake hängde i kyrkan, och han hade hotat ut ögonblicklig död åt den, som rörde mässhaken.

Alla präster, som kom till församlingen, blev också tokiga. Men så var det någon, som hittade på att ta mässhaken och bära ut den ävensom prästens svartkonstbok, som hängde i kyrkans tak och var omsmidd med järnband. De tände eld på mässhaken och bokem, och det pyrde och brann med blå låga en längre tid, jag minnes icke om det var tre veckor eller tre månader. Sedan dess har junseleprästerna fått ha kvar förståndet.
- Då "spå herr Ola" skulle till att dö, gick han och lade sig i en lada. Fan själv kom och tog honom och det med sådan våldsamhet, att ladans ena vägg följde med.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VI_1917. Uppteckningsnr: 1440


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BIL LANDSBYGD VÄG

SÅGVERKSARBETARE GRUPPORTRÄTT

KYRKOINVENTARIE KYRKA BRUDKRONA

Strykjärn

Kjol

Fickur