Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N2440

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Fäbodlivet.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Bondhustru Märta Mårtensson  År: 1917

Socken/stad: Anundsjö  By/kvarter: Västerfanbyn

De allra flesta byarna här i socknen har fäbodar, som ligger långt borta i skogen eller på "fjälle", som man säger. Den här byn har sina bodar 3/4 mil borta. Förr i tiden flyttade man till bodarna veckan före midsommarr, numera spar man därmed tills vekan efter.

Till fäbodarna är det vanligen endast klölvjeväg. Dagen innan man skall flytta dit med kreaturen, ger sig en karl från var gård med häst iväg dit upp och fraktar dit mat, separator och annat, som där behöves. Numera har man i bodarna uppsättning av sängkläder, porslin och en del kärl, som får vara där år från år, emedan det är så besvärligt frakta sakerna fram och åter. De utskickade karlarna skulle rensa upp fäbodvägen, som i regel blivit stängd av vindfällen under vintern, samt laga broar och spångning.
I bodarna är det alltid något att reparera, såsom murar, tak och golv. Karlarna skall vidare köra hem till bodarna ved och hugga upp. Där finns gamla stöttingar och selar så pass de reder sig.

Vid sextiden nästa morgon tågar "fjällpigorna" från alla gårdarna iväg med boskapen. Varje gård har sin "fjällpiga", som ofta är en dotter i gården. Hon bär på ryggen en näverkont eller ryggsäck, samt går och stickar och lockar på korna. De vet så väl, att nu bär det till "fjälls", och däråt är de glada. Man behöver alls icke frukta, att någon skall stanna efter.
Första dagen i bodarna skurar pigan och sätter upp löv kring väggar och tak, tvättar kärlen och ordnar de medförda sakerna på sina platser i "köke" och "boa"(mjölkkammaren) stugans båda rum. Man lägger stor vikt på att ha det riktigt rent och snyggt. Karlarna återvänder nu hem, fast det kan nog hända, att de ligger två nätter också. Senare natten ligger de hos varsin flicka förstås, ty det är alltid pojkar, som skickas till bodarna.

Medan sommaren är som varmast, stiger fjällpigorna upp redan kl. 3 och 4 på morgonen, mjölkar korna och släpper ut dem på bete i skogen. Vid middagstiden kommer korna hem till bodarna, om det nämligen är varma dagar och mycket mygg. De släppas in i fähuset tills framåt fyra tiden, då de åter få gå ut i skogen. Omkr. kl. 8 på kvällen kommer de hem och mjölkas. Under dagen har pigan haft mycket arbete, med att bereda mjölken till ost, separera, kärna smör och göra rent både i fähuset och inne. Eftersom hon är uppe så tidigt på morgnarna, måste hon förstås ta sig en eller annan timmes vila på dagen.

Första söndagen man är i bodarna kallas "bånhelja", ty då skall alla barn i byn, som är så pass stora, att de kan gå den långa vägen få fara dit och gästa fjällpigorna och ha roligt. De kommer dit på lördagseftermiddagen och stannar tills på måndagen. Söndagen därnäst kallas "pojkhelja". Den lördagen tågar byns alla pojkar till bodarna. De har med sig fivler, dragspel, gotter, vin och spirituosa. Av de senare varorna börjar det numera vara ganska litet, emedan det är svårt att komma över. I forna tider var det stora mängder "fylla", som man förde med sig, och även flickorna drack tappert. Under de senare årtiondena har nykterhetsrörelseren gjort stora framsteg även här, så att sederna i detta hänseende blivit helt andra. Det blir nu ett gladare liv på "bogåln": Lekar, dans, skämt och skoj och upptåg av alla slag.

All förtäring är gemensam. Pigorna har i förväg sammanskjutit mjölk, grädde och andra matvaror och rett till efter bästa förmåga. Då det bär till att ligga, tränger pojkar och jäntor ihop sig så långt utrymmet i de stora sängarna medgiver. De som inte får plats där, reder sig liggplatser på golven, men det blir obekväma bäddar, så att de föredrager att vara uppe och gå från stuga till stuga och driva varjehanda upptåg. Det är inte värt tänka om att få sova mycket på en "pojkhelj". Först på måndagen går pojkarna hem till byn. Även pojkar från andra byar brukar komma med sådana gånger.

- Varje lördagskväll under sommaren brukar det till de olika fäbodställena komma pojkar. Många har ju sin käraste där. Man kommer i regel ganska sent, ty ärendet är ju egentligen att ligga hos flickorna. Då fjällpigan på lördagen gör ost, har hon ett sätt att utröna, från vilket håll hon får vänta en pojke till kvällen. Sedan hon slagit löoet i ostämnet, kastar hon en träsked i grytan, sedan hon först rört om, så att mjölken strömmar runt ii grytan. Så löpnar massan och stannar. Pojken kommer från det håll, dit skedens blad pekar. Men detta håller visst inte streck alla gånger.

Då det skall bära till att slå i bodarna, far en pojke från var gård i byn dit upp och förrättar detta arbete. Fjällpigan räfsar åt honom, så långt hennes övriga göromål det medger. Då det är klart med det arbetet, tar pojkarna "fjällpigorna" och korna med sig och far hem. Detta inträffar omkring Sara-dagen, då den egentliga "slåttanna" börjar.
Förr i tiden sparade man fäbodslåttern till allra sist. Även då flyttade man hem korna till Sara-dagen. Då skulle fjällpigan lämna kvar i bodarna en stor träbytta med tätmjölk, som slåtterfolket skulle ha kvar att äta ur, då de kom dit. Mjölken från de två sista målen före hemflyttningen på sommaren, är pigans tillhörighet. Den får hon bereda till ost och "blannost" (mesost) och använda för sin egen del, antingen hon vill sälja den eller giva den till sina anhöriga. Det är en urgammal sed, som det aldrig faller någon in att ändra.

Till för inte så synnerligen många år sedan var det allmän sed i socknen, att fjällpigorna skulle fara till kyrkan första söndagen de var hemma från bodarna. Då tog de med sig en korg med smörgåsar och en flaska vin eller brännvin. Denna korg lämnade de i husbondsfolkets kyrkstall. Efter gudstjänstens slut tog de med sig sina pojkbekanta i stallet och gav dem en smörgås och en sup eller ett glas vin. Denna söndag kalls än i dag "fjällpihelja" fastän det ej längre hålles något "fjällpikalas".

På söndagsaftonen var det byspojkarnas tur att bli trakterade. Vad som härtill behöves, fick de lejda pigorna av husbondsfolket. Döttrarna i en gård tog ju, vad de ville. Sedan "slåttanna" är slut, flyttar man åter till fäbodarna och stannar där tills 14 dagar före Mikaeli. Innan det skall flyttas hem, far en karl från varje gård till bodarna med hästarna och kör ut "brukta" (gödseln) varpå de klövjar hem "sommarsparet".


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2440


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


LANDSBYGDSBEBYGGELSE JORDBRUKSBEBYGGELSE

KYRKA KYRKOINTERIÖR

MILSTOLPE MILSTOLPE

Leksak

Mössa

Tapetprov