Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-N2107

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Ansikte mot ansikte med björnen.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Torpare Erik Gustaf Svensson  År: 1917

Socken/stad: Grundsunda  By/kvarter: Flärke

Det var sommaren 1856. Jag var då på 14 året och jätade åt bönderna i byn Högliden i Nordmaling. Jag hade en 30 kor, så att det var inte så lätt hålla reda på dem. En kväll, då jag kom hem, märkte jag att fyra kor blivit efter i skogen. Jag gick ut i skogen igen för att söka rätt på dem. Då jag kom ett stycke upp i skogen, fick jag höra nånting skrika så illa uppe i en höjd, som låg strax bredvid. Jag stannade och hörde på det där. Bäst jag där stod, fick jag se en björn komma utför sluttningen rakt emot mig. Jag skyndade mig krypa bakom stammen av en stor gran. Då björnen kom mitt för granen, stannade han och stod en lång stund och såg på mig, där jag dels av rädsla och dels av nyfikenhet tittade fram på sidan av stammen. Så satte han nosen i marken och vrålade alldeles förfärligt. Nu var jag tvärsäker, att han skulle komma och ta mig, men han gjorde inte det utan luskade iväg åt annat håll.

Jag lämnade träskorna kvar och sprang till bys, det fortaste jag kunde, och sade till dem, som rådde om de efterblivna korna, att nu måste han bli med mig, ty jag hade sett en björn, som for det håll, där jag visste att hans kor måste finnas. Han gjorde narr av mig. Det var väl bara en räv, menade han. Emellertid sände han bud efter ett par karlar till, ifall det skulle galet vara, att det verkligen var en björn.
Hela byn kom sättandes med till skogs. Snart fick vi höra koskällan. "Nu kommer korna och letar dig", retades någon med mig. Det var inte roligt vara med då! Men så fick jag höra, att korna stannade och tog till att böla rent rysligt. "Lyssna nu", "sa jag, "ska ni få höra, vad slags främmande vi har hos korna!" De trodde ändå inte,,men då vi kom fram till korna, låg björnen på vackraste kon och höll på suga ur henne blodet. Juvret hade hon redan rivit lös och ätit upp.

Då han såg all folket komma, fick han brått springa till skogs. Kon levde ännu och försökte resa sig upp. Då rann alla tarmarna ur henne. Det blev förstås att slå ihjäl henne med detsamma. Nästa dag såg jag efter, vad som skrikit uppe i berget. Det var tre getter, som han rivit ihjäl. Han hade grävt en grop åt dem var för att förvara dem till sedan. På natten kom han och ämnade sig in i sommarladugården, men där var det karlar, som skrämde bort honom. Nästa dag rev han en ko i en annan by.



Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


VERANDA BYGGNAD

GRAVANLÄGGNING ARKEOLOGI ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING GRAVHÖG

BIL BONDGÅRD BOSTADSHUS

Bindmössa

Skolplansch

Uniform