Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M1042a

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Matordningen förr

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Änka Anna Bölin År: 1915

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Frök

I min barndom var de ofta utan mjölk på vintrarna. Dels kunde de ha korna olämpligt ställda och dels var det dåligt med foder åt dem. Därför sparade man mjölk från sommaren och till vintern. Sedan man släppt in kreaturen i åkern på hösten tog man till att spara mjölken i tråg och lät den stå så länge, att den blev riktigt tjock. men man satte icke till täte. Så tog man av all grädden och slog ihop mjölken i stora byttor. Man fick beräkna att denna mjölk skulle räcka till Våfferdagen. Då den stått länge, skiljde sig mjölken i en seg, blå "blanna," som var förfärligt sur. Uppe på den flöt som en stor kaka vit mjölk, som var så tjock, att den måste blandas med vatten för att kunna användas till grötväte. Så länge denna räckte använde man den och lät "blanna" eller syra vara kvar, men det var mycket vanligt, att man fick lov använda upp även den, innan korna kalvade.
Det var bra "nåkt" (dåligt) med maten på vintrarna. På morgnarna var det att steka ett par tre strömmingar på en stenhälla framför elden. Så lade man in den i bröd och torråt utan smör. Sedan fick man en halv kaka kornbröd med "sötbulle"på (Se sid.?). Mjölk förkom förstås inte, då man inte hade mjölkande kor. Brödet var alldeles svart, ty man tog till bröd endast det allra sämsta kornet, och i detta fanns det både halmstumpar och ogräsfrö.
Till middag var det alltid vattgröt utom på söndagarna, då man vanligen fick "soppa". Den kokades på bastutorkat kött. Köttet delades sönder i småbitar, som fick ligga kvar i spadet, likasom även potatis och kålrotsbitar.
Till kvällarna var det aldrig annat än gröt.
Somliga gånger gjorde man även kams av kornmjöl, och då i stora mängder, så att den räckte lång tid framåt. Kamsarna blev till sist så hårda som stenar och mögliga. Då de kokade potatis, brukade de lägga kams oppe på och koka av mögeln.
Kamsen åts utan sovel.
Potatis fick man inte äta så mycket man ville, ty en bonde satte aldrig mera än högst tre tunnor, och de hade småväxta och dåliga potatissorter.
"Rotstampa" användes emellanåt. Den bestod av vanliga kålrötter, som mosades sönder sedan de fått koka väl. Somliga gjorde rotstampa för en hel vecka på en gång.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1915. Uppteckningsnr: 1042

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Kläder, föda

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer