Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2690

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Klubb - byar"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Lars Svensson År: 1917

Socken/stad: Anundsjö By/kvarter: Västergensjö

Förr i tiden var det ofantligt mycket folk, som gick och tiggde här på trakterna om vintrarna. De kom från alla håll men mest från fjällsocknarna. Mycket tiggde de utsädeskorn, ty det var ofta svagår, så att kornet frös bort för dem. Nu var det många, som aldrig ville låna sådana stackare hus. De, som var mera ömhjärtade av sig, blev därför beständigt överlupna av tiggare, och därmed kunde de naturligen inte vara nöjda. Då genomdrev de på "bysluten" (bystämmorna) att det skulle gå på tur att logera tiggare. För att hålla ordning på turen, gjorde man sig en s.k."klûbb" (träklubba). Då det nu kom en tiggare till en gård och ville låna hus, visade man honom direkt till den gård, där man visste, att "klûbben" för tillfället fanns. Tiggaren tog klûbben och gick till närmaste gård. Där måste de utan knussel ge honom mat på kvällen, liggplats över natten och mat på morgonen. Någon betalning härför fick man ej begära. "Klûbben"finns ännu kvar i en stor mängd byar här i socknen, fast numera finns det ej några andra tiggare än s.k. luffare. Dessa har vanligen mycket väl reda på, om en by är "klûbb - by" eller ej. Är det förra fallet, frågar de aldrig, om de får låna hus, utan bara om "klûbben" finnes där. Då stannar de utan vidare så framt man ej visar dem klûbben till nästa gård. Det är nämligen litet olika i olika byar. På somliga ställen bär man själv över "klûbben" till granngården, så fort man haft en luffare, på andra åter får luffaren överbringa "klûbben". Kommer det två eller flera luffare på en gång, får en av dem stanna, och den andre eller de andra får ta "klûbben" och gå vidare. I "klûbb-byarna" har varje gård en särskild "klûbbsäng". Det är oftast en sängkorg, för att man skall kunna bära den in och ut lätt. Man har den nämligen inte inne längre än nödigt är, ty det är ganska säkert, att det är fullt med lus i den. *) För i tiden förekom ingen som helst ans av "klûbbsänga", och man hade inga andra kläder i den än gamla fällar. Numera är det betydligt bättre. Somliga har t.o.m. lakan i den sängen, och litet var piskar väl kläderna efter varje gäst för att få bort mesta ohyran. Det finnnes tillräckligt kvar ändå. Luffarne tycker i allmänhet bra om dessa anordningar. Därför får man ej sällan på "klûbben" se skrivet: "Luffarens vän". Det är någon tacksam luffare, som skrivit dit de orden. Andra har skrivit sina namn på "klûbben. En och annan gång inträffar det, att de knycker "klûbben". Jag såg en gång en luffare dingla med en sådan i knapphålet, och han syntes rent stram över dekorationen.

*) Sommartiden har man alltid "klûbbsänga"stående ute i något uthus och låter luffarna ligga där.

Tillägg.
I många byar här i socknen skulle det mycket väl behövas, att det funnes en "klûbb" även för sådana luffare som undertecknad. Det är nämligen ytterst svårt mången gång att få låna hus. I Kubbe frågade jag i minst 15 gårdar, innan jag fick låna hus. Endast i två av gårdarna hade de fullt giltiga skäl att neka. De andra hade de mest motsatta orsaker att peka på. Än hade de för mycket karlar i gården, än för litet fruntimmer, en tyckte att det var för tidigt för mig att låna hus, en annan ville inte ha en "som sitt å skriv opp ällt som ä", oftast ansåg de sig ha skäl neka "för dä finns se mang gåla häri byn" o.s.v. o.s.v. Då jag försökte att övertala dem att ändå härbärgera mig, sade de rent ut att de inte ville. I ett par gårdar var man rent ut ohövlig mot mig.
Kubbebönderna lära i allmänhet vara mycket förmögna, varom deras ståtliga gårdar också vittne bära. Lika illa var det i Sörflärke. Den byn trodde jag, att jag helt enkelt skulle må gå ifrån utan att någonstädes få komma in. Anmärkningsvärt är, att folket i den byn är rent ovanligt religiöst. Det finnes inte mindre än tre bönhus där: baptisternas, valdenströmmarnas och lutheranernas. I alla gårdarna satt det på väggarna bibelspråk, -dels tryckta, dels broderade - samt porträtt av varjehanda andans stormän. I båda byarna fick jag emellertid riktigt bra kvarter till slut och fann förståelse för mitt arbete. Åldermannen i Kubbe vågade doch inte visa mig bypapperen, förrän han hört byn, "om dä skull hittpå komma bort nanting". - Under de sju somrar jag som fornforskare och folklivsforskare strövat kring i vida trakter av Norrland, har jag ej förut sammanlagt förgäves frågat efter kvarter så mycket som ensamt i dessa två byar på två dagar - vilket jag härmed Kubbe och Sörflärke byar till en evig åminnelse antecknat haver.

Levi Jn.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2690

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

Diverse

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer

LANDSBYGDSBEBYGGELSE JORDBRUKSBEBYGGELSE