Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S763a

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Rike Pelle och fattige Pelle. (saga)

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Erik Sjöström År: 1915

Socken/stad: Säbrå By/kvarter: Sörmark

I en by bodde två bönder, som bägge hette Pelle. Den ene var mycket rik och den andra var lika mycket fattig. En dag gick fattige Pelle i skogen och klagade för sig själv över sin fattigdom. Då kom där fram till honom en gumma av de underjordiskes släkte och slog sig i prat med honom. Då hon fick höra, huru han hade det ställt, gav hon honom fötter av något slags märkvärdigt djur och sade, att de där fötterna hade den egenskapen att han fick vad helst han önskade sig, då han höll i dem men bara en sak för varje fot. Fattige Pelle tog fötterna med de fyra önskningarna och gick hem. Elden på spisen avr alldeles utslocknad. "Gå i vedboden efter ved och lägg på elden!" sade han till gumman sin. "Men du vet väl själv, att vi inte ha en endaste sticka. Där finns inte en gång boss," svarade hon. "Gör du bara som jag säger!" befallde gubben. Gumman gick, och då hon öppnade vedboddörren,, var där så fullt med ved, att det inte rymdes den minsta pinne mer. Det var fattige Pelles första önskning. Och så tog han andra foten och sade till gumman. "Jag är hungrig. Gå i häbberet efter mat!" Gumman visste, att där inte fanns ett dyft, men hon gick ändock dit, och nu fann hon häbberet fullstoppad med mat av allehanda slag. Hon tog famnen full och gick in. Nu ville gubben ha dricka till maten, och då gumman kom ned i källaren, låg där fat ovanpå fat så många där rymdes, och faten var fulla av vin och all annat gott att dricka. Då fattige Pelle och hans gumma ätit sig mätta och druckit sig nöjda, sade han till henne, att hon skulle gå till rike Pelle och låna målfjärdingen (fjärdinsmåttet). Då gumman kom tillbaka med måttet, stod fattige Pelle mitt uppe i en ofantlig hög idel pengar. Sedan Pelle mätt upp pengarna, fick gumman gå hem med måttet. Nu hade där fastnat en sedel i en springa, och den fick rike Pelle se. Då fick han bråttom att skynda över till grannen och ta reda på, huru det hängde ihop, och då blev han storögd, kantänka. Fattige Pelle talade sanningsenligt om hela ritningen för honom, och genast beslöt rike Pelle att pröva sin lycka.
På den samma platsen i skogen träffade han den underjordiska kvinnan och fick mycket riktigt även han fyra fötter med fyra önskningar. Då han kom hem, lade han ifrån sig fötterna på bordet och gick ut som hastigast. Hans hustru var nyfiken se, om fötterna var riktiga och tog därför den ena foten och önskade, att byggningen skulle sno runt. Inte för hade hon uttalat orden förrän stugan tog till att sno, och det med sådan fart, att rike Pelle inte höll på komma in. Dörren på stugan flög ideligen förbi näsan på honom. Till slut lyckades han då ha sig in, och det första han fick lov, var att ta en av fötterna och önska stugan stilla igen. Nu hade två fötter gått till ingen nytta, och rike Pelle var alldeles ursinnig på käringen, som ju inte var att undra på.Han tog den ena av de återstående fötterna i handen, hötte mot käringen oc skrek: "Jag vånne att fot'n hade flugit längst innerst i asjälé på dej!" Ögonblickligen tog gumman till gallskrika och vråla än utöver sig, för önskningen gick strax i uppfyllelse. Det blev ingen annan råd än att rike Pelle måste ta den sista obegagnade foten och önska asjölet på kärringen bra igen, så han hade inget vidare välsignelse av de där märkvärdiga fötterna.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1915. Uppteckningsnr: 763

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Sagor och sägner

Sagor

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer