Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S764a

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Sagan om prinsessan, som inte kunde skratta.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Erik Sjöström  År: 1915

Socken/stad: Säbrå  By/kvarter: Sörmark

Det var en gång en prinsessa, som beständigt var dyster och sluten. Läkaren hade sagt, att hon skulle bli kvitt sitt svårmod, om man kunde förmå henne att skratta riktigt gott en enda gång. Man försökte på alla upptänkliga sätt, men prinsessan var beständigt lika allvarlig. Till slut utlovade kungen, att den, som kunde förmå prinsessan att skratta, skulle få henne och halva riket. Nu var det en jätarpojke, som också fick höra talas om den tungsinta prinessan och kungens löfte. Så en dag kom det till honom i skogen en kvinna av de underjordiskes släkte och gav honom en käpp, som hade den egenskapen att, om någon kom vid käppen och pojken sade: "Håll fast!" så fastnade den personen eller det föremålet och kunde icke slippa lös, förrän pojken gav lov. Då beslöt pojken pröva sin lycka på slottet, varpå han tog sin käpp och begav sig till kungen. Då han gått ett stycke, kom han till ett stycke, kom han till en kyrka. Uppe på stegporten satt en liten vacker, förgylld fågel till prydnad. Pojken satte sin käpp mot fågeln och sade: "Håll fast!" och fågeln fastnade vid käppen, så att han kunde rycka lös den, varpå han drog vidare. Om en stund mötte han en flicka, som ovillkorligen ville ha den där fågeln. "Du skall få ta fågeln," svarade pojken, "Om du klär av dig alldeles sprittnaken." Flickan gjorde så, men då hon tog i fågeln, sade pojken: "Håll fast!" och sen var det omöjligt för henne släppa fågeln. Pojken drog vidare med trollkäppen, flickan och fågeln. Om en stund mötte han en pojke, som ovillkorligen ville ta på flickans "fågel". "Dä ska du få," sa pojken med trollkäppen, "Om du först tar av dig spritt naken." Den andre gjorde så och tog flickans fågel, men i detsamma sade pojken med trollkäppen: "Håll fast!" och sen var det omöjligt för den andre att släppa. Pojken drog vidade med trollkäppen, den förgyllda fågeln, flickan och pojken. Om en stund nådde han upp en gammal gumma, som kom från bodarna med en stor kruka "blanna" (ostvassla), som kungens grisar skulle ha. Då gumman fick se pojken med hans följe, tog hon till att huta upp dem för deras oanständiga tilltag. "Det vore bättre, att ni hjälpte mig bära den här krukan till slottet", slutade hon. "Det går nog bra med den delen", svarade pojken med trollkäppen, "för vi ska också till slottet". "Häng din kruka på den där pinnen, du ser där längst bak!" Den pinnen satt mellan benen på pojken, som höll i flickans fågel. Gumman hängde upp sin kruka på pinnen, och pojken med trollkäppen sade "Håll fast!" och sen var det inte farligt, att krukan ramlade av. Så drog pojken vidare med trollkäppen, den förgyllda fågeln, flickan, pojken och "blann" krukan. Om en stund gick de förbi en timmring. Då karlen på timmringen fick se följet blev han ursinnig och sprang ned och kastade timmerklubban i ändan på pojken, som höll i flickans "fågel"
"Håll fast!" sa pojken med trollkäppen och strax fastnade klubban och skaftet pekade rätt bakåt. Pojken drog vidare som ingenting hänt, men han, som rådde om klubban sprang efter och försökte sparka lös sin klubba, men då fastnade även han och måste hoppa efter på en fot. Kom så pojken fram till slottet med sin trollkäpp, den förgyllda fågeln, flickan, som höll i fågeln, pojken, som höll i flickans "fågel", blannkrukan, som hängde på pojkens pinne, klubban, som satt fast i ändan på pojken och karlen som hoppade sist på en fot.

När nu prinsessan fick se det underliga tåget var hon tvungen skratta, och hon skrattade rent okristligt. Nu hade ju jätarpojken rätt få prinsessan och halva riket, men kungen var inte vidare glad åt att få en sån karl till måg, och därför krånglade han och sade, att pojken skulle få det utlovade, om han i tre dagar jätade kungens 300 harar och inte tappade bort någon.
Då de släppte ut hararna, flög de kanaljerna kring alla berg och backar, men pojken gav sig efter och tänkte, att det blev väl någon råd. Mötte han så densamma underjordiska kvinnan, och hon gav honom en pipa, som han bara behövde blåsa i, så samlades alla 300 hararna.

För att vara riktigt säker på att pojken inte skulle lyckas med provet, skickade kungen prinsessan till skogen, att hon skulle narra av pojken en hare. Pojken medgav att hon skulle få en hare, om han fick ligga när henne först. Det fick han, och prinsessan stoppade haren i en kappsäck och gav sig iväg hem. Då en stund gått, blåste pojken i trollpipan och alla de 300 hararna kom sättandes, t.o.m. den, som var i prinsessans kappsäck. Så att den dagen gick det bra för pojken.

Andra dagen gick drottningen själv ut till skogen för att narra av pojken en hare. Hon skulle få en, sade pojken, om hon kysste honom i ändan. Hon gjorde så, fick sin hare och stoppade in den i en kopparkruka och gick hemåt, men då pojken blåste i trollpipan, flög locket av krukan och haren skuttade iväg till pojken. Så att den dagen gick det också bra för pojken. Tredje dagen for kungen själv ut till pojken för att narra av honom en hare, och kungen kom ridandes på en märr. Pojken lovade kungen en hare, om han ville kyssa märren under rumpan. Kungen gjorde så och fick sin hare och stoppade ned den i en stor portföljd och rände sitt svärd rätt igenom både haren och portföljen. Nu red kungen hem och kände sig säker om haren. Men då pojken blåste i sin trollpipa flög haren lika besatt ur portföljen och sprang jämte de 299 andra hararna till pojken. Så att det gick bra för pojken även den dagen.

Nu hade pojken bestått provet och hade rätt få prinsessan och halva riket, men kungen krånglade fortfarande. Han lät hämta in ett kar och befallde pojken tala detta fullt med sanningar.
Pojken började: "Första dagen, jag jätade kungens harar nol i svöa (svedjan) kom prinsessan till mig och fick en hare av mig, för att jag fick ligga när henne! Det var första sanningen. I karet med den! Andra dagen, jag jätade kungens harar, nol i svöa, kom drottningen och fick en hare av mej för att kysste mej i ändan. Det var andra sanningen. I karet med den" Tredje dagen, jag jätade kungens harar nöl i svöa, kom kungen själv och fick en hare av mig för att han …"
"Håll, håll!" ropade kungen. Karet är redan fullt." och så fick jätarpojken prinsessan och halva riket.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1915. Uppteckningsnr: 764


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKA STIGPORT

HEMBYGDSGÅRD HEMBYGDSGÅRD

LADUGÅRD BONDGÅRD

Bandgrind

Filklave

Linfäste