Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S911

Titel: "Gamm-Kebbe i Häggsjö."

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Erik Sjöström År: 1915

Socken/stad: Säbrå By/kvarter: Sörmark

I mitten på 1700-talet fanns i Häggsjö i Häggdånger tre bönder. En av dem hette Kristoffer, men grannarna var elaka på honom och gav honom öknamnet "Gamm-Kebbe," Kebbe var mycket förgrymmad över detta och önskade att han skulle få hämnas, på dem. Lyckan stod även honom bi. Han slaktade en ko och for in till stan (Härnösand). På den tiden fick man inte mer än två plåtar för ett slakt. Då Kebbe avyttrat köttet, gick han på krogen, och där blev han sittandes så länge, att det blev mörkt. Då tordes han inte köra hem av fruktan för sina elaka grannar, varför han gick till handlare och bad om logi. Det skulle han få, men handelsmannen var borta själv. Kebbe var i glada tagen, trollade och levde om sig. De sade till honom att vara tyst, men det brydde han sig icke om. Då tog de och stoppade ned Kebbe i källaren under boden. Snart slumrade Kebbe till. Men nu var det så, att frun hade en älskare, som brukade komma till henne, så fort hennes man rest bort. Han kom även den kvällen Men nu var det så att handelsmannen glömt något, så att han kom tillbaka hem samma natt. Älskaren slapp inte till att komma ut, varför han tog sin tillflykt till källaren.. Kebbe vaknade och förstod sammanhanget, helst som den nykomne bad honom vara riktigt tyst. Kebbe envisades och ville trolla. "Söta gör inte det!" bad den andre. "Ja om jag får din klocka och dina pengar, så skall jag tiga," sade Kebbe. Så satt han tyst han tyst en god stund, men så for det i honom att han skulle trolla. För att han skulle tiga måste den andra kläda av sig spritt naken och låta Kebbe tjära sig och kasta dun på sig, så att han såg ut som ett odjur. Om en stund sa Kebbe: "Nu är jag alldeles tvungen trolla," och så klämde han i av alla krafter. Detta hörde handelsmannen och frågade, vad det var. "Ä, det är bara Gamm-Kebbe, som kom hit i kvällst och var full, så att vi måste kasta ned honom i källaren." Då gick handelsmannen och släppte upp Kebbe. Denne sade: "Nu skall jag säga, att ni har själva fan i källaren! Men låna mig en kritpipa och anis och fenkol, så skall jag gå ned och röka upp honom." Han fick det begärda och gick ned i källaren, sedan han först ställt de båda biträdena på var sin sida om källarluckan med var sin piska och instruerat dem att slå av bara tusan, då fan kom. Kebbe pryglade upp den andre och drev upp honom, och biträdena dammade på med piskorna, så att fjädrarna yrde. Karlen räddade sig emellertid ut och sprang hem till sig. För denna bragd fick Kebbe stora skänker av handelsmannen, och så körde han hem till Häggsjö på morgonen. Då grannarna fick se honom komma, gick de ut för att höra, huru det gått för honom i stan. "Joho, nu duger det fara till stan och sälja kött," sa Kebbe. "Titta här, vad allt jag fått för min gamla ko!" Grannarna sprang ögonblickligen in till sina käringar och lade råd med dem, och slutet blev att de slaktade ned flera kor och for till stan för att sälja. Men storögda blev de. Det var bara det gamla vanliga priset.

Nu blev de så förgrymmade på Kebbe, att de beslöt dräpa hoonom. Till den ändan stoppade de honom i en säck och släpade honom ned till Öjesjön, för att dränka honom. Men där var långgrunt och de ville inte blöta sig. Därför lade de säcken med Kebbe vid starnden och gick upp i skogen för att hugga sig långa stänger, med vilka de skulle peta ut Kebbe på djupet. Så får Kebbe höra en ryttare komma ridandes, och han till att ropa: "Jag vill inte ha na'! Jag vill inte ha na'!" -"Vem vill du inte ha?" frågade ryttaren. "De vill tvinga mig att ta en adelsfröken, men jag vill inte ha na'," svarade Kebbe. "Men jag vill ha na'!" utropade ryttaren. "Släpp då ut mej och kryp istället in i säcken och ropa, att du vill ha henne." Ryttaren släppte ut Kebbe, kröp själv in i säcken och Kebbe knöt till, varpå han tog hästen och red till skogs. Så kom grannnarna och petade ut säcken på djupet och dränkte ryttaren, som ideligen ropade: "Jag vill ha na'." Gubbarna hade inte väl hunnit hem, förrän de fick se Kebbe komma ridandes på en ståtlig häst. Både han och hästen dröp av vatten, för Kebbe hade ridit ut i sjön ett tag för att göra troligt det han ville säga. Grannarna sprang ut och frågade hur i Herrans namn dtta kunde hänga ihop. "Jo, nu duger det gå ner på sjöbotten ett tag, vill jag lova! Titta bara, vilken ståtlig häst jag fick mig där nere." Genast sprang gubbarna in till sina käringar och lade om råd med dem. Slutet blev att bägge paren gav sig iväg ner till Öjesjön med två säckar. Gubbarna kröp in i säckarna och käringarna knöt till dem och petade ut dem på djupet. Ideligen ropade gubbarna: "Jag vill ha na'! Jag vill ha na'!" Men de kom aldrig tillbaka. Så blev Kebbe ensam bonde i Häggsjö och levde i lugn och ro alla sina dagar, och han blev mycket gammal. -Denna historia har jag hört mina förfäder berätta, då jag var barn.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1915. Uppteckningsnr: 911

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Sagor och sägner

Sagor

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer