Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S714a

Titel: Skeppet "Trefanut."

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Lars Petter Mikaelsson År: 1917

Socken/stad: Arnäs By/kvarter: Stybbersmark

Långt tillbaka i tiden fanns ett skepp som hette "Trefanut," och det var det största fartyg som någonsin blivit byggt. Det är frågan, om Noaks ark var större, för det hade en stad i varje rå och en krog i varje block, och det hade så höga master att en 17 års pojke, som klättrade till väders hann bli gamla karlen innan han kom ned igen, och om de tappade en hammare från masttoppen så var skaftet på den utruttet innan han slog i däck. Det där skeppet användes mest då de skulle flytta mycket stora städer och konungariken och kejsardömen.
En gång seglade Trefanut i tjockan på Nordsjön. Bäst det var ropade utkiken: "Stopp och vänd, skeppare! Det är slut med havet!" Det var England, de häll på köra på. Det var i sista ögonblicket, de fick "Trefanut" att sno sej, för bogsprötet stack redan in över landet, tvärs över England och då skeppet svängde rakade bogsprötet bort all skogen på hela England och det så grundligt att den aldrig sedan kommit tillbaka. Det är därför England är så skogsfattigt.

En gång seglade "Trefanut" den där vägen uppöver norska kusten och norr om Hitameti å Landsjön å Grönland å Skeppsbergen och alla de där bekanta landen och kom så till ett land, som var ogavlit väl och bra möblerat på alla vis. Då det var goda år blev råg kornen så stora, att man måste klyva dem i fyra delar för att kunna hantera dem, och ändock vägde vart stycke ett helt hästlass. Och den rågen hade något till halmstrån. En lapp råkade en vinterdag ut för tjocka och kom så in i ett halmstrå. Han "rände" i tre dagar och i tre nätter innan han fick klart för sig vart han var, men då kom han fram till första leden på halmstrået. Dä var nalta till halmstrå, dä.
Och i det där landet var korna så stora att det inte är lönt försöka beskriva det, men var ko hade inte mindre än sju par horn, och om man satt på spetsen av ett horn och blåste i långlur tog det inte mindre än fyra dygn inan ljudet hunnit fram till de andra hornen. De där korna mjölkade alldeles rent "ogavlit" mycket. De hade så stora ostgrytor, att de måste binda sju "tjesar" i svansen på ett hästkreatur och låta dem simma omkring i grytan, och så rodde de efter med en båt och stack till "tjesarna" för att få blandningen jämn. En gång hade en märr fölat under det att hon simmade omkring med tjesarna. Då de skulle äta av den där osten på vintern hittade de igen fölet. De hade inte förr vetat att märren fölat, fast de haft sina misstankar och "fundrasjoner" om den saken. Och så mycket smör, som de hade sen! De brukade resa upp två mastträdspiror, så att de lutade bra nog mycket "åtabak", och så brädslog de den sidan som lutade uppåt, och sen travade de upp smöret mot den ställningen, så att det blev liksom stora berg av smör. Då nu någon kom och ville köpa smör, fick han ge sig upp på det där smörberget och åka på ändan ned. De måste naturligtvis ta av sig byxorna för eljest hade de blivit alldeles för ogörligt nedsmorda. Det, som nu fastnade i grenen räknades för ett skålpund eller en "märk," men var det ett fruntimmer, som "hurra" ner så räknades det för 1 1/2 "märk." Kvinnorna är ju betydligt rymligare i grenen än karlarna.

Många andra märkvärdigheter fanns i det där landet, men jag minnes inte repetera det ordentligt. Emellertid och emedan, så fanns där möjligheter för Trefanut att få full last.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1916. Uppteckningsnr: 714

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Sagor och sägner

Sagor

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer