Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S711a

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Prästen och klockaren.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Per Godin  År: 1915

Socken/stad: Häggdånger  By/kvarter: Lindom

Det var en präst som var mycket snål, så att han aldrig ville låna någon tiggare hus. För att slippa detta klädde sig prästen varje kväll som tiggare och satte sig vid spisen. Då nu någon tiggare kom in i köket och bad om husrum, pekade frun på prästen och sa: "Nej, vi kan nog inte härbergera någon fler, för den där har redan fått lov stanna i natt." Men nu hade klockaren fått reda på detta, och han klädde ut sig till tiggare och sotade sig, så att han var alldeles oigenkännlig. Så gick han till prästgården och bad om husrum. Det blev nej som vanligt, men klockaren lät icke avvisa sig. Han påstod, att de kunde ligga ilag. Frun tog prästen med sig ut i förstugan och sade: "För att inte förråda oss, är det ingen annan råd, än du lovar lägga dig hos tiggaren, och då han somnat, går du i förmaket och tar dig en sup och mat, och sen kommer du till mej." Detta hörde klockaren. Då han och prästen legat en stund steg klockaren upp och gick till ladugården och släppte ut alla prästens kreatur i korn
åkern, varpå han gick in och talade om för prästen, vilket gott spratt han gjort det snåla prästfolket. Då prästen trodde att klockaren somnat gick han ut och motade in alla kreaturen, men detta tog en lång stund. Under tiden var klockaren in i förmaket och åt och drack och så tog han brännvinsflaskan med sig i sängen. Då prästen kom in, sade klockaren till honom: "Nu har jag varit inne i förmaket och sökt mig mat och sist släppte jag deras stora silverbägare i drickestunnan, sedan jag först skitit i den. Och frun måtte vara en av rätta sorten, för jag fick ligga hos henne ett tag. Brännvinsflaskan tog jag med, så att du också skulle få dig en sup." Det där tog så hårt på prästen, att han måste ta sig en grundlig tröstare, att han snart somnade. Då steg klockaren upp och gick hem till sig. På morgonen hittade prästen mycket riktigt silverbägaren i drickestunnan, och då trodde han att drickat var helt och hållet förstört, men de ville inte slå bort det, och därför skickade de klockaren hela tunnan, och han blev glad för inte hade han orenat i tunnan.

På söndagen predikade prästen över orden: "den som giver skall få tiofallt igen." Klockaren hade en enda ko, och den tog han nu och skänkte prästen. Den kon var större och vackrare än någon av prästens tio andra, och därför satte de skällan på henne. På kvällen gick skällkon hem till klockarens, och de andra följde henne. Prästen kom efter för att ta hem sina kor men då hade klockaren redan satt in dem i ladugåren, och han ville icke lämna dem ifrån sig utan påstod, att det endast skett som prästen predikat. Slutligen kom de överens, att den, som först hälsade god morgon åt den andre, skulle få hela boskapshopen. På kvällen gick klockaren fram till prästgården och klättrade upp i en lind på gården för att vaka till morgonen. Fram på natten kom prästen ut på förstugubron och tittade upp mot himmelen på stjärnorna för att se vad tiden led, för det var så långt tillbaka att de hade inga klockor. Emellertid gick prästen inte in till sig utan sneddade över gården till pigkammaren. Klockaren klättrade ned och tittade på fönstret och såg, att prästen lade sig när pigan, och mera behövde han inte veta, varför han klättrade tillbaka upp i linden. Där satt han tills det började dagas. Då kom prästen tillbaka och gick in i stora byggningen. Klockaren förstod, att han inte tänkte lägga sig mera utan gå över till klockargården och hälsa godmorgon. Han klättrade därför ned, och då prästen strax därefter kom ut ropade klockaren god morgon mot honom. Prästen blev rasande och tyckte åt klockaren, att han kunde hålla sig vaken om nätterna men i kyrkan sov han. "Tag det inte så hett," mente klockaren, och så lät han prästen veta, att han sett allt han haft för sig på natten. "Tyst, tyst!" sade då prästen, "du skall få alla mina kalvar med."

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:III_1915. Uppteckningsnr: 711


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKA KLOCKSTAPEL

OLJEMÅLNING BISKOP MAN

UTHUS

Dockstrumpa

Vävprov

Teckning