Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A562

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: De osynliges salva

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Nils Petter Boding  År: 1915

Socken/stad: Stigsjö  By/kvarter: Smöråker

Det var min farfars farfars far. Han bodde i Boda här i socknen. Då han tog emot hemmanet satte han upp ett nytt stall och i detta blev det bara otur med hästarna. Han mistade tre stycken bara på en liten tid. Så en kväll träffade han i stallsvalan en främmande karl. Den där sa till honom: "Du är tvungen ta och flytta ditt stall en liten smula, för det är så otrevligt för oss. Då dina hästar stallar så rinner det på vårt matbord." Det var en av de osynlige, det där. Ja, han tog och gjorde, som osynlige ville, och sen var det intet, "falär" (fel) med hästarna.- Nu var hans hustru barnmorska och glätig och glad skämtsam. En dag fick hon ute på gården se en stor, svart groda, som var så ofantligt tjock. Säger hon så på skämt: "Nästa gång jag skall ut på förrättning, så ska jag komma och hjälpa dej föda." Någon tid därefter en kväll, kom det in en främmande man i stugan och bad henne bli med och förlossa hans hustru. Hon blev med, och det dröjde om bara några få ögonblick så var hon inne i ett rum, där en kvinna låg i barnsbörd. Barnet, föddes, och det gick bra, och då det var klart, tvättade barnmorskan barnet och lindade det. Nu kom gubben i huset med en literflaska, som det var som ett slags vatten i. Men det där skulle hon smörja barnets huvud. Hon gjorde så, men så hittade hon på, att hon skulle smörja litet av vätskan på sitt huvud också. Då förvandlades kvinnan, som hon höll på hjälpa, till en stor groda för henne ögon, men detta låtsades barnmorskan inte om. Då allt var klart, fick hon stora presenter av de osynlige och gubben följde henne hem. Efter den dagen såg hon allt som är osynligt. Hon önskade flera gånger att hon skulle få träffa de där osynlige som hon varit till, men hon såg dem aldrig där på gården. Det var emellertid de samma, som hade sin bostad under stallet, för gubben i gården hade känt igen den där osynlige mannen sedan han mötte honom i stallsvalen. -Lång tid därefter var farfars farfars fars och hustrun hans till Härnösand på marknaden. Där fick hon nu se den osynlige mannen och hans hustru, och då gick hon fram och hälsade på dem. "Kan du se oss?" frågade mannen. Ja, det gjorde hon. Så ville han veta, varpå det berodde. Då talade hon om, som det var till.- "Det du har sett nu, det har du sett. Hädanefter skall du ingenting se- varken synligt eller osynligt," sade mannen. I samma stund blev hon stenblind, och hon fick aldrig mera igen sin syn.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1915. Uppteckningsnr: 562


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BYGGNAD

KYRKA KYRKOINTERIÖR

Ateljebild

Skolplansch

Teckning

Yxa