Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S1338b

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: En mästertjuv.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Johan Nänzén  År: 1915

Socken/stad: Nordingrå  By/kvarter: Omne

Det var på ett ställe de fick en ny präst till församlingen. I den församlingen fanns det också en guldsmed. Dagen efter det prästen flyttat dit, kom det till guldsmeden en stor, halvgammal käring och presenterade sig som den nye prästens hushållerska. Hennes husbonde hade skickat henne dit för att köpa upp allt det silver och guld, sade hon, som behövdes i ett finare hus. Guldsmeden blev över sig förtjust och plockade ned i gummans korg allt hon pekade på och ville ha. Då hon fått nog, sade hon:

"Pastorn vågade inte skicka så mycket pengar med mig, utan han ville att ni skulle låta betjänten följa med hem och hämta betalningen." Guldsmeden tyckte, att detta lät troligt och skickade med henne en 16-års pojke. Gumman gick mycket riktigt till prästgården. Där satte hon korgen på bron och sade till pojken att vakta den medan hon gick upp till pastorn och såg efter om han tog emot. Nu var den där kvinnan inte alls prästens hushållerska utan en bedragare - en utklädd karl. Då nu denne kom in till prästen, sade han: "Jag kommer till pastorn i ett underligt ärende. Jag har en pojke med mig som är så besynnerlig med det, att han beständigt talar om guld och silver. Jag vet inte, om det fattas nånting på förståndet eller om det är något fel på själen. Om pastorn ville tala med honom och försöka få honom på andra tankar." - Joo då," svarade prästen. "Nog vill jag det. Låt den stackars gossen komma in!" Varpå skälmen gick ut och sade till pojken. "Gå nu upp till pastorn, så får du betalt!" Då pojken kom upp, sade pastorn till honom: "Nå huru är det med dig, min gosse?" "Jag skulle hämta betalning för guldet och silvret svarade denne. "Nu skall vi inte tala om guld och silver i dag, utan vi skall tala om din själ," mente pastorn, och så tog han till att lägga ut vitt och brett, huru fåfängligt guldet och silvret är och huru nödvändigt det i stället är att tänka på själens bästa. Pojken hade bråttom att komma iväg hem och påminde därför ideligen om pengarna han skulle hämta för guldet och silvret. Prästen låtsades ej höra, vad han sade utan gnodde an på sitt sätt. Då pojken aldrig kom tillbaka, måste guldsmeden iväg och söka honom, och då stod det väl inte på länge förrän både han och prästen kom på det klara med att de blivit grundligt lurade, och nu hade skälmen hunnit få så stort försprång, att det inte stod till att hinna fatt honom.

Denna berättelse hörde jag som barn hemma i Vibyggerå.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1915. Uppteckningsnr: 1338


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FRIKYRKA

VINTERBILD PORTRÄTT JÄGARE

MUSEUM BOSTADSHUS TAKMÅLNING MUSEIFÖREMÅL HERRGÅRD

Skolplansch

Sporre

Mangelbräde