Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-S1374

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: En spektakelmakare.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Landstingsman Karl Bergström  År: 1915

Socken/stad: Ullånger  By/kvarter: Skidsta

i Härnösand fanns på 1840-talet en handlande som hette Norrbom. Det var nog den värsta spektakelmakare som någonsin funnits i dessa trakter, och historierna om honom är oräkneliga.

En gång talade han med en skutskeppare, att denne skulle segla ut till en liten holme och hämta en flock blåfår, som N. sade sig ha där. Skepparen for dit och sökte igenom hela ön men kunde ingenstädes upptäcka något får. Skepparen seglade tillbaka till Härnösand och meddelade, att det fanns inga får ute på ön. "Har du sökt riktigt väl?" frågade N. Jaa, då! Det hade han visst gjort. "Såg du efter oppi träna med?" -Nej det hade han inte gjort. -"Ja, du är dum, du" svarade N. "Inte håller blåfåren till nere på backen utan de springer i träna" N. fick förstås betala skepparen för besväret, men det gjorde ingenting, ty han hade fått ha lite roligt.

En gång mötte han i stan en bonde, som kom körandes en kolstig. Bonden hade kommit för sent med kolen till stan den dagen, så att han inte fått sälja dem. Han tänkte nu lämna kolstigen ute på Rotudden och köra hem. Då N. fick höra detta, köpte han kolen och befallde bonden köra in på den och den gården och stjälpa av dem där. Han visste, att där var en massa nytvättade kläder uthängda. De blev alldeles svarta av all kolstybben förstås.

En dag mötte han en bekant bondpojke på Nybron. Han slog sig i språk med denne och fick höra, att han ämnade gifta sig. Han hade just varit in till stan och köpt ringen. "Hos vem har du köpt den?" frågade N. Det var hos guldsmeden den och den. "Får jag se ringen?" frågade N. Det fick han och utbrast: "Jag kunde just tro, att du blivit lurad, då du handlade med den skojaren! Det här är inte riktigt guld." Men pojken trodde att det var riktig vara. "Det är lätt att förvissa sig om den saken," tyckte N. "om det är riktigt guld, då flyter han i vattnet, men jag vågar så och så mycket på att den där sjunker." och så tog han upp en bra stor sedel och höll fram mot pojken som vad. Pojken lät narra sig att släppa ringen i vattnet, och den sjönk förstås. "Si var int ä dä ja försto!" sa N. och gick sin väg.

På Häggviks marknad narrade han en liten pojke att för sex skilling gå upp på taket av stugan åt en krögarkäring och lägga över skorstenen. Sur ved hade de på elden, så att det rök in alldeles ohejdat. Det dröjde om en god stund, innan de kom sig för att titta efter på taket, och under tiden hade där samlats en stor massa folk utanför, ty de trodde, att elden var lös i stugan. Men då pojken såg, att det blev en sådan uppståndelse för hans tilltag, sprang han till skogs och vågade inte visa sig på hela dan.

En gång reste han med en liten segelskuta till Stockholm. Då de seglade förbi Vaxholms fästning blev de tillropade från fästningen, varifrån de var - skutan förstås. "Från Östersund!" svarade N. Men strax därpå smällde ett skott på fästningen och en kula slog ned i vattnet strax framför fartyget, och de måste stanna. En båt kom så roende ut till dem från fästningen och det hördes som det skulle bli farligt för dem eftersom de vågat skämta med vakten. Men N. klarade sig. "Jag trodde, att ni ville veta varifrån jag är," sade han.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1915. Uppteckningsnr: 1374


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKA



STADSBEBYGGELSE

Kakelugnsgaller

Pipstånka

Mortel