Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1024

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Jusmor" hos vittren

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hemmansägare Jonas Petter Bäckman  År: 1917

Socken/stad: Vilhelmina  By/kvarter: Klimpen

Då det var krig sista gången mellan Sverige och Ryssland, var det flera ryssar, som rymde hit upp i socknen och stannade här för alltid. En av dessa hette Jon Josups´n. Han giftade sig med en hemmadotter i Svannäset, som hette "Babba Lisa". Hon var en gång ut för ett riktigt storäventyr. Ska få hör!- En kväll, sedan hon och gubben lagt sig, kom det in till dem en fin främmande man och bad henne för all del bli med honom och vara "jusmor", för käringa hans låg i barnsäng. Men a Babba Lisa sa tvärt nej. Inte var väl hon nån barnmorska, sa hon. Hon var alldeles tvungen, sa han, för eljest dog käringa för honom. Ja, Babba hon steg upp och tog på sig ordentligt med kläder, för hon trodde, att det var ett resande parfolk, som tagit in i någon gård i byn, och det var bra nog långt till grannarna. Men det blev ingen lång resa! Det var så pass, att de kommit utom stugudörren, så var de inne i en stuga, där det var så obarmhärtigt fint, och många rum syntes där vara och tre barn, som såg ut som de finaste herrskapsbarn. Det äldsta var en flicka, som syntes vara en 17 år ungefär. Det var den finaste fröken, och hon gick där och spatserade mellan rummen och svängde på "asjöle" (ändan) som den allra värsta mamsell. I en säng låg hon, som var sjuk, och jämrade sig, som tia var, för det var allvara om att göra, må veta. Och i sängen var det snövita lakan både över och under och kudden med virkade spetsar och broderade krokar och krus, och så var det blommiga stoppatäcken, ska veta, och inte några gammel lusiga bondfårskinnsfällar. Det var herrskapsfolk med besked ändå! Nå, det var inte tid för Babba Lisa att stå och koxe på all härligheten, utan hon fick ta ihop med människan, och det stod inte på, förrän barnet var fött. Det gick bara som en "prûpp". Det var ett karlabarn och det blev föräldrarna mycket glad åt. Så kom de fram med kluten och "lü" (barnbinda) och det var allt av finaste vara och "tvättat och valkat" så att det var snövitt och blankt. Syntes vara så ordning allt!
Då nu allt var klarerat, sa herrn i huset: "Jag har inga pengar att ge dig, men inte skall du ha gjort dig besvär för ingenting ändå, om du bara vill vara bra och vänta en liten tid". Och så sa han till henne, att hon skulle ta på sig, så skulle han följa henne hem. Hon gjorde sig i ordning, och sen kom hon hem lika fort som hon kommit bort.
Det där var i oktober, dä. Dag efter dag och vecka efter vecka gick, men inte syntes det vill, att någon betalning kom från de underjordiske, för det var fell hos dem hon varit förstås. Men så på julkväll, då de satt till bords och var högtidliga, fick de se ett paket ligga på bordet. Huru det hade kommit dit, kunde de inte begripa, men de tog fell och öppnade det. Då var där ½ dussin skedar av riktigt äkta gammelsilver, fast det var inga stämplar på det. Det var så stora och tunga skedar, att inte har det då kommit några flera sådana hit i den här socknen varken förr eller sedan. Det var betalningen, hon fick. Och det här är inte historiskt utan dagens klara sanning, för Babba Lisa har själv talat om det för mig, och jag har själv med egna ögon sett ett par av de där skedarna, och om du kommer till Svannäset en gång och hör efter i västergåln där, så får du nog se dem, du också, ifall de inte "hedd" bort dem, men det tror jag inte att de gjort.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1916-1917. Uppteckningsnr: 1024


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


LANDSBYGD VÄG

KYRKOINTERIÖR ALTARE KYRKA



Sänkesten

Tapetprov

Trådrulle