Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1973

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Hos vitra som "jusmor"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Torpare Esaias Ödberg  År: 1917

Socken/stad: Grundsunda  By/kvarter: Öden

Erik Jonsson, farfar till nuvarande bonden i Saluböle, berättade detta för mig:
I Sörmjöle i Umeå bodde för länge sedan två bönder på norra sidan sjön. Hustrun till den ena av dessa brukade tjänstgöra som "jusmor" (barnmoska). En kväll kom det en främmande man och ville, att hon skulle bli med och hjälpa hans hustru, som låg i barnsnöd. Bonden förstod, att det var en viterman, och ville inte släppa iväg sin hustru. Men då främlingen var enträgen och lovade så säkert att föra henne oskadad om en liten stund, gav bonden med sig. Vitermannen rodde med henne över sjön. I berget på södra sidan hade de sin bostad, och där var mycket fint och dyrbart. Förlossningen gick fort och bra. Då allt var klart, sade mannen till bondhustrun, att hon skulle hålla fram sitt förkläde, så skulle hon få betalt för besväret, men hon skulle icke få se efter, vad det var, förrän hon kom hem. Hon tyckte, att han släppte några nävar torrt löv i förklädet, men hon tittade inte alls dit utan vecklade ihop förklädet, och så rodde de tillbaka över sjön. Vitermannen följde henne upp till gårds och in i stugan. Då hon nu tittade i förklädet, var där en hop silverpengar. Bonden frågade vitermannen, huru han bar sig åt för att få så mycket pengar. Han svarade, att de hade rättighet taga ifrån människorna allt orättfångat gods. Om han ville, skulle han få se, huru det gick till. Han skulle fara till marknaden i Umeå, så skulle vitermannen ställa så, att bonden kunde se de osynlige.- Bonden infann sig på marknaden. Där var det minst lika många av vitra som av riktigt folk. De stod i bredd med alla, som gjorde affärer, och såg efter, om det gick rättvist till. Var det någon, som tog för mycket betalt, vägde falskt eller gav orätt tillbaka, så anammade vitra genast det, som var för mycket.
Den andre bonden i byn hade en dag hittat en stor ströslev av silver på en sten i skogen. Han tog den. Då kom där fram en viter och bad att få igen sleven. Det var hennes, och hon ville inte för något mista den, ty det var ett gammalt släktarv. Hon bjöd honom stora förmåner för sleven, men han behöll den ändå. För det huset blev det fattigt och dåligt i alla tider, men den förste bonden blev en rik man, och även hans barn hade framgång.



Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BONDGÅRD BOSTADSHUS HANDELSBOD LANTHANDEL

LADA

PAPPERSINDUSTRI PAPPERSINDUSTRI TÄTORT ÄLV

Huvudbonad

Stol

Glasögonbåge