Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1930

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Viter Gustav"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Torpare J.O. Olsson  År: 1917

Socken/stad: Grundsunda  By/kvarter: Skademark

Gustavs far hade dött och efterlämnat änka och många barn i små omständigheter. De bodde i en liten stuga på Gideå-vallen. Modern var för det mesta borta på dagarna och lät barnen sköta sig själva. Hon arbetade hos andra. Det var sent på julaftonen ena året, och hon hade ännu inte kommit hem. Gustav, som var omkr. 10 år och äldst av syskonen, gick slutligen modern till mötes. Då han kom ett litet stycke till vägs, fick han strax på sidan vägen se en liten stuga, som där inte finns i verkligheten, och ur stugan kom det en vacker kvinna och bjöd honom komma in, så skulle han få smaka av hennes julmat. Pojken tänkte inte följa henne, men hon sade, att han skulle inte vara rädd, ty hon var hans "gummor". Då blev han med in i stugan. Där var det ljust och fint och varmt, och en massa god mat stod på bordet. Av denna fick han äta, så mycket han ville. Han tyckte sig ha varit där endast en liten kort stund, då kvinnan sade åt honom att gå hem till mamma. Modern hade redan givit honom förlorad för alltid ty - han hade varit borta hela tre dygn! - Sedan kom "gummor" ofta och hämtade honom till sig för längre eller kortare tid, eller också var hon hos honom i hans hem. Bäst det var kunde de få se honom ta till att dansa på golvet. Han bar sig åt precis som hade han dansat med någon, och själv sade han, att han dansade med "gummor", men de andra såg henne icke. Ofta kom hon och låg när honom på nätterna. En gång hade hon dragit iväg med honom långt uppgenom landet. Då de kom till Storsjön i Gideå, tog hon en barkbit och kastade på vattnet. Den förvandlades genast till en präktig båt, som de for över sjön på - Slutligen beslöt de fara till pastor Brandéll med pojken, men då de kom ett stycke på väg med honom, dog han för dem. Så syntes det, men det var bara en tillställning av viterkvinnan, för att de skulle vända hem med honom. Där kvicknade han till och var alldeles som förr, och den gamla trafiken började igen. Då for de med honom för andra gången till prästen, och nu lät de inte narra sig. Brandéll tog till att läsa över pojken, men det blev ingen reda därmed ty pojken stod bara och svor hela tiden. Han sade till prästen: "Du är så svart, så svart! Du är svart som satan". Det var viterkvinnan, som satte i honom detta. Hon stod nämligen brevid. Med då tog prästen honom med sig till kyrkan och ställde honom innanför altarringen. Dit kunde vitra inte komma. Sedan prästen nu läst över honom, hade vitra ej längre makt med honom. - "Viter- Gustav" var en tid småskollärare i Flärke och Flyggsjö i Gideå. I Källfors skaffade han sig ett torp, från vilken han på gamla dagar hade födoråd. Då han var omkr. 80 år gammal, förmådde jag honom en gång berätta sina upplevelser med vitra, så att det är från honom själv, jag har det. Det var ganska svårt få honom till att göra det.



Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


MAN BYGGE HAMN



SJUKHUS SJUKHUS

Stol

Skolplansch

Vävprov