Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1255

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: På sälskytte

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Fiskare Johan Nordlöf År: 1915

Socken/stad: Nordingrå By/kvarter: Rävsön

Ol Jonsson i Ulvik var sälskytt. En söndagskväll rodde han ut till Gnäggen för att se, om där fanns några sälar. Den där klippan är tvärbrant i väster men långsluttande åt havssidan. Vädret var lugnt och lämpligt, så att han kunde lägga till med båten på västra sidan. Så kröp han upp för branten med bössan. Då han stack upp huvudet över kanten, såg han sälar rent ändalöst ligga efter hela släthällan. Mitt i hopen låg där en säl, som var rent obarmhärtigt stor. Gubben hade ett "girigt öga," varför han siktade på storsälen, men det var så starkt rå, att han inte fick skottet att brinna av. Han tryckte av tag på släng, men det bara klickade. Så mentes han säga för sig själv: "Va i Guss namn kan det vara, att inte skottet vill gå!" Då han nu tryckte av, gick skottet, men i detsamma var det som någon hade slagit honom i nacken med en "måsasäck" (säck med mossa i) så att han tryckte ned bösstocken och skottet gick över. Då det small kastade sig alla sälarna i sjön, och han blev utan.
Nästa söndagsafton gav han sig åter ut för att ro till Gnäggen. Men så hade han något ärende i land vid Käringberget. Där hittade han på stranden ett par splitter nya vantar. Dessa tog han med sig och gick i båten och rodde ut. Då han kommit ett stycke ut på sjön, hörde han en röst ropa från stranden: "Ro i land, du vantevän, det kommer till att gnu (gny) i tallarna i dag!" Han trodde strax, att det var någon människa, som ropade på honom, för att han tagit vantarna, och han skämdes ro i land, och därför forsatte han. Men då ropade det igen: "Ro i land, du!" Så skedde även för tredje gången. Då blev det så, att han rodde i land. Där syntes ingen levande varelse till, men i detsamma kom "sydostn" (sydostvinden) vräkandes med sådant våld, att han säkerligen fått lägga ihop ögonen, om han varit där ute. Det var med största möda han kunde ta sig hem undan stormen, så att han fick ingen välfägnad av alla de där sälarna. Men vantarna fick han behålla, ty ingen i hela trakten kändes vid dem.
Detta skedde i min ungdom. Ol Jonsson hade berättat händelsen för far min, och jag hörde den av honom.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1915. Uppteckningsnr: 1255

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Rå"

Sjörået och näcken

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer