Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A1242b

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Sjörået varnar fiskare

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Fiskare Johan Norlöv År: 1915

Socken/stad: Nordingrå By/kvarter: Rävsön

Det är en 15 á 16 år sedan. Då låg vi ute vid Högbon och lade skötarna. Vi hade just gjort ifrån oss och skulle till att lägga oss i båtarna. Vi var en 15 båtar men inte alla låg på samma plats utan i viken och bak uddar spridda. Då fick vi se en skuta, en stor gaffeltoppare, komma i rikning från Härnö klubb mot högbonden-vanliga segelleden. Vi låg inne på storsundet mellan Högbonden och Höglasmen. Där inne i sundet är det endast en sex alnar djupt vatten, och där kan ingen skuta gå fram. Nå, den där gaffeltopparen kom sättande med en förfärlig fart farleden uppgenom, men i stället för att hålla rakt fram mot Lasmsundet, där den skulle gå, svängde den om Högbonden och rakt på oss i det grunda sundet. Jag måste stiga upp i båten och vifta från mig med bägge händerna, så att seglaren inte skulle ränna på grund. Då svängde den ut i farleden igen i en skarp krok och så genom Lasmsundet. Och den gick med en sådan hård fart, att jag jag aldrig sett maken. Seglen stod alldeles fulla med vind och hon sköt fram som en pil. Vi såg allt på skutan så tydligt. Det var tre man, som stod på däck och betraktade oss, men någon rorgängare såg vi inte till. Skutan var alldeles kolsvart och seglen syntes gamla och smutsiga. Om några få ögonblick var den ur sikte. Då först kom vi att tänka på, att detta inte kunde vara naturligt. Det var ju alldeles lugnt i luften, men sjön gick i dyningar och dessa tilltog för vart ögonblick. Då förstod vi vad detta ville säga. Skutan var ingenting annat än sjörået, som ville varsko oss, annalkande storm och uppmana oss att ta reda på våra paltor. Det är inte roligt behöva ta upp redskapen strax man satt ut den, men vi vågade ej annat. Och det var just den behagliga tiden. Sydoststormen kom vräkandes så att vi inte höll på reda oss. Sista sköten hade vi inte kunnat bärga om ej stormen stenat av den, ty vi hade drivit på land. Men nu gjorde vi fast den vid båten och rodde ut på fritt vatten, där vi kunde få upp den.
Den där samma egendomliga skutan hade i samma veva visat sig för alla fiskare här efter Nordingrå kusten upp till Utternäsan.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:V_1915. Uppteckningsnr: 1242

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Rå"

Sjörået och näcken

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer