Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A151

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Tomtormen

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Martin Nilsson År: 1916

Socken/stad: Vibyggerå By/kvarter: Edånger

Som barn hörde jag uppgivas, att det på varje gård finnes en orm s.k. "tomtormen." Den är gårdens lyckodjur - på sätt och vis ett slags rå, fastän den uppfattas som en naturlig varelse. En sådan orm får icke dödas, ty då drar man olycka över gården. Detta har haft med sig, att ormarna ej ofredades i gårdens närhet, och allra minst, om de visat sig inom det egentliga gårdsområdet. Detta var på den tiden ALLMÄN tro. Jag minnes, att katten en dag kom hemsläpandes med en död orm. Då blev man smått litet ängslig. Kanske att det var själva tomtormen, och då,- vem kunde veta vad olycka, som kunde inträffa för gården.
I en annan gård var det en ko, som var mycket orolig, där hon stod i sitt bås. Hon sprang tillbaka och slet i bindslet oupphörligen. För att få bot däremot vände de sig till en klokgumma. Hon sade, att det fanns ett råtthål nere vid golvet i båset. Genom detta hål brukade tomtormen titta fram, sade hon; kon såg honom och blev rädd. Därför ryckte hon till och flög baklänges. Nu skulle de ta kamferbrännvin på en trasa och stoppa till hålet, så skulle det bli bra. De sökte och fann råtthålet, vilket inte var så underligt. I gamla ladugårdar finns det nog ett råtthål i vartenda kobås. De gjorde som de blivit lärda, men inte blev kon lugnare för det.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:I_1916. Uppteckningsnr: 151

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Rå"

Gårdsrå

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer