Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A2217

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Sägner om Gruvberget

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstag. N.P. Engholm År: 1917

Socken/stad: Björna By/kvarter: Kärrsjö

Sedan urgamla tider har det bland befolkningen här i socknen varit den föreställningen, att det skall finnas en silvergruva inne i det s.k. Gruvberget, och nog är det också på det viset. Det går många berättelser om märkvärdiga syner och uppenbarelser, som folk haft angående desssa i berget fördolda skatter. - En gumma, som var hemma i Ryssjö, gick en gång från Hemling och fram till Björna kyrka. Då fanns ingen landsväg utan endast gamla kyrkvägen öster om Gruvberget. På södra sidan av berget rinner en kallkällbäck. I den var det satt en ränna, och på denna hängde en skopa, så att vägfarande skulle få dricka bekvämt. Platsen kallade man Krogen. Då gumman kom dit, tog hon skopan och skulle dricka, men då förvandlades vattnet för hennes ögon till smält, rinnande silver, och då hon såg upp mot Gruvberget, därifrån bäcken kommer, var alla träd förvandlade till silver. Det blänkte och sken rent obeskrivligt vackert. Under det att gumman stod och beundrade all denna härlighet, kom där fram till henne en kvinna, som var mycket vacker och dyrbart klädd. De två tog nu till att samspråka om det underbara, som omgav dem. Den främmande kvinnan sade till gumman från Ryssjö, att hon kunde bli ägare till allt detta, om hon ville. Det var så, att de hemma i Ryssjö hade en ko, som snart skulle kalva, sade den främmande. Den kon skulle snart komma ned med två tjurkalvar, som skulle vara alldeles vita. Om så bondgumman tog och vräkte ut dem baklänges genom gluggen, strax de var födda, så skulle den främmande kvinnan ta dem om hand, och i gengäld skulle hon uppenbara för bonden och hans hustru alla de stora silverskatterna inne i berget. - Det är ej längre tillbaka än det lever personer, som minnes henne. - Den där kvinnan, som visade sig vid berget, var "rået" för berget och gruvan, en sorts viterkvinna. Nå, det gick alldeles som viterkvinnan hade sagt. På den bestämda dagen kalvade kon, och två tjurkalvar hade hon. Gumman hade dessförinnan för sin man omtalat sin syn vid Gruvberget, men han ville inte inlåta sig i några affärer med den sortens varelser, och därför blev inte gruvan uppendagat. - Så hade vi här i Björna en gammal kyrkväktare, som hette Billing. Han dog för en 45 år sedan. Han hade en gång, då han var i Kravattnet och fiskade, sett silverkablar spända, tätt, tätt över hela sjön från stranden vid Gruvberget och till stranden vid Kravattensliden. Detta skulle betyda, att det ligger silver under hela sjön. Jag hörde honom själv berätta detta ävensom mycket annat, som han sett där vid Kravattnet.

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Rå"

Övriga rå

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer