Folkminnen

Uppteckning nummer NM-M151

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Nedanstående händelser lär enligt sägner ………..

Upptecknare: Jonas Hjalmar Höglundh
Meddelare: Jonas Hjalmar Höglundh 

Socken/stad: Attmar 

Nedanstående händelser lär enligt sägner för länge sedan ha ägt rum i en till Attmar gränsade socken: Det var så, att en flicka älskade en man. Och det är ju gott och väl, såvida kärleken är besvarad. Men i det här fallet var det icke så. Orsaken därtill var deras rangskillnad. Ty hon var blott en fattig torparedotter, medan han däremot var en rik bondson. Och en förening mellan sådana ansågs fordom som ett brott. Emellertid var flickan vacker som en dag, vilket bondsonen ej var blind för. Men att fria till henne kunde han inte på grund av anförda skäl. Hon å sin sida hade satt sig före att vinna honom, alla hinder till trots. Och för att nå detta sitt mål skydde hon inga medel. Nu hade hon hört, att om man en midsommarnatt klockan tolv gick till en å öster och väster liggande korsväg, skulle man få ett möte med den onde. Och eftersom hon visste om en dylik plats, gick hon dit en midsommarnatt för att höra, om den lede ville anta hennes sak. D.v.s. så hon fick den åtråvärde. När den sista tolvslaget förtonat, kom en mörkhyad herre fram till henne, hon stod. Han hälsade och frågade, hur det kunde sig, att hon vid denna tid på dygnet var på denna plats. Hon omtalade anledningen och fick det beskedet, att han skulle hjälpa henne, så framt hon gick in på hans villkor. Men då hon fick höra villkoret, som var, att den lede fordrade hennes förstfödde son på dennes konfirmationsdag, betackade hon sig. Eftersom hon stod fast vid sitt beslut, tänkte den lede gå, då en tanke for genom hennes huvud, att hon var dum. Hon visste ju inte ens, om hon fick en son, och hur det var gav hon med sig. Följden blev, att flickan fick sin tillbedda och äktenskapet blev även lyckligt. När de varit gifta ett år, födde hon en son, och därmed var hennes frid borta. Ditttills hade hon ej tänkt på hennes löfte till den onde, men nu blev hon dagligen påmind därom genom sin son. Och allt eftersom åren gingo, ökades hennes oro och fruktan. Så nalkades gossens konfirmation, och det gick ej en dag som hon inte grät sina ögon röda. Till slut kunde hon ej hemlighålla saken för gossen, vilket tog det hårt. Någon före sin konfirmering gick han emellertid till prästen och omtalade sin nöd och bad om hjälp. Prästen lovande detta och tillsade gossen att komma till honom före klockan natten till konfirmationsdagen, vilket gossen gjorde. Prästen tog nu gossen med sig till kyrkan, där han ställde honom i altarringen med en uppslagen bibel i handen och sade att gossen skulle stå där till klockan tre på morgonen. Vidare skulle gossen förhålla sig tyst, och vem som än kom, skulle han blott räcka fram bibeln. Efter dessa sina förmaningen gick prästen. Länge behövde gossen inte vänta förrän kyrkodörren öppnades på vid gavel, och in steg prästen, skrudad i sin högtidsstass. Det var emellertid den lede i prästens skepnad. Han hälsade knappt inkommen och började lisma med gossen, som tigande räckte honom bibeln, då han kom gossen, nära, varvid han försvann. På samma sätt gick det med en del andra varelser, i vilkas skepnader den onde föregav sig. Emellertid bestod gossen provet och kunde efter klockan tre gå hem med budskapet om segern över den onde.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 151


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


Vy

LADA

MAN

Horn för tenntrådsdragning

Gevär

Eldgaffel