Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M891

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Selins Märet" "går igen"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hustru Anna Erika Ersson År: 1917

Socken/stad: Dorotea By/kvarter: Båtas

Pappa min ville då påstå, att de döda verkligen gå igen. Det var en käring i Avaträsk, som hette Selins Märet. De påstod alla där i byn, att hon gick igen. Det var en julhelg pappa var nere i Dorotea, och dit hade kommit mycket folk, mest ungdom. Så var där en kväll, som det stod en hop ungdomar nere på "storgata" och såg på en "teater" (taskspelare) som gjorde sina "fukter" (konster). Pappa stod också med i ringen. Kom han så att titta uppåt körrgåln till, och då fick han se en kvinna komma gåendes därifrån nerför gatan.
Han tog inte ögonen ifrån henne, för han tänkte han skulle riktigt se efter, om det var något verkligt.
Då han såg efter närmare, såg han att det var Selins Märet. Hon kom och ställde sig i ringen, sträckte på sig och såg på den där "teatern". en stund och så gick hon tillbaka uppför backen och in i en stuga. Då sa pappa till en av sina kamrater: "Kom ska vi upp till Erik Samelsstuga!" Det hette så, där hon gått in. De gick dit. Förstudörren stod öppen, men den inre dörren var låst, för de hade redan gått och lagt sig. De sökte mycket noga i farstun, men inte såg de där till någon.
Då Märet var ute och "gick igen", hade hon alltid ett vitt "pyle" under armen. Även pappa såg detta.
Nu var det ett par pojkar, som tyckte, att de var dåliga, de som mötte henne och inte kunde fråga henne, vad hon gick efter. Ville hon bara ställa sig i vägen för dem, så nog skulle de tala med henne! Nu var det så, att Märet hade två vuxna döttrar efter sig. x) De låg ute i "maschin" (logen) för det var på sommaren.
En lördagskväll tog de där två pojkarna och "gick utpå" till de där flickorna. - Bäst de ligger där och glammar med varandra, kommer Selins Märet och ställer sig i dörren med en hand på var sida dörren. Men då var det pojkarna, som var glad få dra näsan in under fällen. Men nog var de väl "nåk" (fega, dåliga) som inte kunde tilltala henne, så de fått veta, vad hon egentligen ville, för inte går de döda bara för roskull. x)

x) Se n:r. 1409 med tillägg!

Samma uppt. även under rubrik: I. Människan. B. Ungdomslivet, frieriet. b. ) "Gå ut på" (gå på bygda).

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1916-1917. Uppteckningsnr: 891

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

Gengångare

Gengångare i allmänhet

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer