Folkminnen

Uppteckning nummer NM-A200

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: I en födovall i en socken inom Medelpad ……..

Upptecknare: Jonas Hjalmar Höglundh
Meddelare: Jonas Hjalmar Höglundh 

Socken/stad: Attmar 

I en fäbodvall i en socken inom Medelpad var en sommar för mycket länge sedan en stinta som det höll på att gå illa för. Det var så, att vallen hade uppsjö på vittror. De gjorde sig påminta samma dag stintan kom. Det var på kvällen, när hon kom ut från ladugården, där hon mjölkat sina kor. Hon fick ett hiskeligt oväsen i stugan, vilket på det högsta förvånade henne. Ty bondfolket hade redan farit hem, och någon annan stinta hade än ej gjort vallen den ären. Någon tanke på vittror hade hon inte. När hon stått och lyssnat en stund, gick hon med dröjande steg mot stugan, som tycktes vara full av folk. Ty flera röster och tramp av fötter blandade sig med slammer från Käril. Kommen till bron blev hon stående, villrådig över sitt handlingssätt. Efter något betänkande öppnade hon dörren till stugan, men döm om hennes förvåning, då hon fann den tom. Nu förstod hon orsaken till oljudet och sade, att vittrorna finge vara där och "låna" hennes saker, såvida de läto henne vara ifred. Men att detta inte hade någon verkan, skulle hon få se. Det dröjde nämligen ej länge, förrän de visade sig, och därmed började spektaklet. Ty bland vittrorna fanns en vitterpojke, som fattade kärlek till stintan och bad henne att bli hans hustru. Detta understäddes av de andra vittrorna som i likhet med pojken varnade stintan för att försmå honom och att omtala händelserna för någon. Stintan anhöll emellertid om betänketid med motivering, att en så viktig sak ej kunde avgöras på en gång. Och eftersom vittrorna voro säkra som sitt byte, villforo de denna hennes begäran. Trots flera påstötningar av vittrorna kunde stintan ej besluta sig, varför de togo saken i egna händer. Och tidigt en morgon gingo de till verket, så de kommo in till henne och förklarade, att det skulle bli bröllop av. Utan att bry sig om stintans protester tvungo de på henne en brudklänning och skulle övergå till vigseln, då dörren öppnades, och in trädde stintans husbonde som på beställning. Han fattade sitoationen och kastade sin fickkniv över stintan, varvid hennes plågoandar avdunstade. Och så länge stintan levde, hade hon kvar brudklänningen för sakens bestyrkande.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 200


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKA KYRKOINTERIÖR



HAV

Tavla

Fickur

Ask