Folkminnen

Uppteckning nummer NM-S419

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: De tre bröderna

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: S. A. Palén 

Socken/stad: Överhogdal  By/kvarter: Rosången

Vid tiden för den så kallade Baltzarfejden 1611-1613 bodde i Överhogdal en bonde, Per Björnsson. Denne ägde tvenne hemman och ansågs vara mycket förmögen. På grund av de oroliga tiderna hade han enligt tidens sed gömt det dyrbaraste av sin egendom i skogen. Då svenskarna vid sitt infall i Jämtland fingo vetskap om att Per Björnsson ansågs vara en förmögen man, begåvo de sig dit för att plundra. Men såväl Björnsson som hans hustru och barn hade begivit sig av till skogen och kunde således icke anträffas. För att vakta hus och hem hade en broder, Hans, som tjänade dräng i gården, stannat kvar i hemmet. Honom försökte svenskarna tvinga att utvisa stället där brodern gömt sin egendom. Han visste icke detta och kunde således icke lämna några upplysningar, fastän svenskarna både slogo och plågade honom. Till slut bundo de Hans vid svansen av en häst, som en knekt red med stark fart. När de fortsatt med ritten ett par fjärdingsvägar, var Hans mera död än levande. Han bands då vid ett träd och brändes.

Sedan Jämtland åter erövrats av danskarna, anklagades en äldre broder, Gunnar, för att han sålt ammunition till svenskarna. För detta tilltag dömdes Gunnar till livets förlust, men han lyckades rymma till skogarna, och trots att en ej obetydlig summa utlovades till den som lyckades gripa honom, hördes han aldrig av varför det antogs, att han omkommit. Så var dock icke förhållandet. Han bodde vid sjön Rosången vid en stor sten, som ännu bär hans namn, Gunnar Björs-stenen. Han livnärde sig huvudsakligen av fiske i den närbelägna sjön. Han påstods ofta uppehålla sig på en hälla. Denna hälla kallas Gunnar-Björs-hälla. Gunnars vistelseort var obekant för alla undantag av brodern, som någon gång då och då besökte honom och överlämnade några förnödenheter. Gunnar sammanträffade aldrig med någon annan person, och hans enda sällskap var en hund. Efter flera års vistelse i skogarna bad Gunnar en dag brodern att vid lägligt tillfälle skjuta honom. Detta lovade brodern, och vid ett senare besök måste han infria sitt löfte.

Så utspelas livets tragik på verklighetens tiljor.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 419


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BARN DOP

BRUDPAR PRÄST

ÄLV SKOG

Sländtrissa

Kniv

Tapetprov