Folkminnen

Uppteckning nummer NM-S420

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Från digerdödens dagar

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: S. A. Palén 

Socken/stad: Haverö  By/kvarter: Märviken

Den svåraste farsot, som någonsin härjat vårt land i historisk tid, var den så kallade digerdöden. Vilka offer krävde Haverö, berätta inga sägner, men man torde kunna förmoda, att de voro många. I vår grannkommun, Ytterhogdal som på den tiden hade sin största bebyggelse i trakten av Stensån och Fåssjö, varest kyrkan då var belägen, utdog befolkningen i så stor myckhet, att kyrkan fick förfalla och aldrig mera uppbyggdes. Under den tiden uppstod många ödesbölen. Gränsen mot Jämtland och Norge var spärrad av beväpnade vakter, som hade order, att med alla medel hindra de som ville överskrida densamma.

Människorna anropade Gud om hjälp mot den förhärjande farsoten, och på ett möte i Lödöse beslöto de styrande i landet, att allt Sveriges manfolk varje fredag skulle komma till sin sockenkyrka smorda med olja och barfota, med rätt ödmjukhet erkänna Gud rättvisa, gå omkring kyrkan, höra mässan och lägga offer på altaret, den som det förmår penningar, de andra allmosor. Dessa offer skulle kyrkvärdarna skifta mellan de fattiga. På fredagen skulle alla fasta på vatten och bröd. Biskoparna i riket beslöto tilldela var och en, som övervar denna mässa och vart rätteligen skriftad, 40 dagars avlat.

För att undgå digerdöden flyttade en man med sin familj från Vallen till Märviken, som på den tiden var obebodd, och bygggde, sig ett störis på en holme i sjön. Detta störis nyttjades sedan under århundraden som bostad vid slåttern och vid fisketurer till dessa trakter.

När Märviken bebyggdes i senare hälften av 1700-talet fick dess förste bebyggare övertaga detta hus, som senare flyttades och inreddes till badstuga, vartill det nyttjades under lång tid. Senare flyttades och inreddes badstugan till bostadshus, då väggarna bilades och det inhuggna årtalet, något år före 1350, borthöggs. De borthuggna spånerna förvarades sedan många år, men ha nu förkommit.

Huru huset kunnat motstå tidens tand under så många århundranden är nästan oförklarligt, men att exempel på dylik "förstening" är den så kallade Finnkyrkan, också från Haverö, nu på fornhemmet i Sundsvall. Denne lada är enligt somligas utsago uppförd på 1200-talet, således 150 år äldre än huset vid Märviken. Byggnadsmaterialet i båda är kärnfull furu. Denne undergår någon sorts förstening, som gör att den icke påverkas av väder och vind.


Denna uppteckning har två socken namn Haverö sn. + Ytterhogdal sn.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 420


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


Vy

UTHUS

FLICKSKOLA PARK

Fickur

Rya

Klockglas