Folkminnen

Uppteckning nummer Lmv-M163a

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Men det går aldrig ur mitt sinn"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare:

Uppställning: Storring., en pojke inne ringen. Ringen går runt, under det alla sjunger:
"Medan man lever i världen säll, skall man hålla sin tro, tro, tro. Tycks väl vara en stolter mamsell. Därför skola vi bygga bo." (Tar till sig en flicka inom ringen och dansar)
"Men det går aldrig ur mitt sinn, att jag haver älskat dej och du mej, jag dej och du mej, jag dej och du mej, jag dej, dej, dej." (De släpper varandra)
Men nu så haver du svikit mej, därför passar jag ej mer uppå dej:,: Men det går aldrig ur mitt sin" etc. (De ta ihop och dansar)
"Man nu så måste vi skiljas åt och det skulle ske med sorg och gråt,: (Låtsas gråta) Men det går aldrig ur mitt sinn." etc

Ombyte flickan stannar inne.

Anm. till nr 155 - 170.

För en 25 å 30 år sedan övades dessa lekar jämte en mängd andra mycket flitigt i Edångers by och även i andra byar i socknen. Sägesmannen har glömt åtskilliga av dessa lekar och upptåg, men många flera än de har upptagna har han meddelat. Som dessa emellertid varit fullkomligt lika med dem, som nu allmänt förekomma och hållas vid liv bl.a. genom folkhögskolorna, hava de ej här medtagits. Enl. medd. och många andras uppgift lekte man dessa lekar och bedrev dessa upptåg nästan varenda kväll under vinter vid ovan fixerade tidpunkt. De var "rockstugornas" sista tio. (Angående dessa se mina ant. för år 1915!) Men nu var det icke längre att byns vuxna befolkning som samlades utan mest flickorna. Männen hade i skogarna fått en annan och bättre lönande sysselsättning och även om de ej för tillfället voro i dylikt arbete, så hade den allmänna välmågan så tilltagit, att de ej längre behövde sysssla med linspånadens mera kvinnliga sysselsättning. Då männens speciellt de yngres utegöra var slut för dagen, och de vilat sig något, gingo de till den gård i byn, där flickorna för tillfället voro församlade. Då lyftades spinnrockarna undan och de förut beskrivna gamla lekarna lektes med liv och lust tills det var tio gå hem och söka vilan. De, som voro med om detta ungdomsliv, skildra det med hänföresle och saknad. De hade så innerligt roligt utan några vidlyftiga arrangemang och alldeles kostnadsfritt både vad tid och penningar beträffade. Inga försökte överflygta den andre varken i fråga om släder eller fina fasoner. Envar sjöng ogenerad efter sin nätt och dansade i de skor han hade. "Vi lekte som barn och var goda vänner allihopa", säger en av dessa nu 50 åriga gubbar i det gamla "Jang" och alla hans jämnåringar instämma däri. Angående byns nuvarande unga släkte har uppteckna ren intet ont att säga. De se nyktra och städade ut, men det är svårt kunnan föreställa sig, att de äro söner och döttrar av dem som av hjärtans lust trådde de gamla folklekarna så att golvet gungade och fönstren skallrade och lyfte de gamla stugornas tak med sin taktfasta, klämmiga sång och sitt muntra skratt. Kanhända är det ett stort stycke av sanningen, då deras fäder och mödrar karaktärisera dem som "alldeles för fina att kunna ha roligt och vara glada".

Edånger midsommardagen 1916
Levi Johansson.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:I_1916. Uppteckningsnr: 163

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Barnet

Att roa barn

Lekar

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer