Folkminnen

Uppteckning nummer Lmv-M167

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Nummerleken" (pantlek)

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare:   

 

(Sittlek inom hus)
De lekande para ihop sig två och två. En är udda. Han går från person till person och viskar ett nummer från ETT och så många, de lekande är. Sedan tar han plats och ropar ett nummer. Den, som har det numret, går och sätter sig hos honom. Den, som nu blev ensam, ropar ett nummer och får sig på det sättet maka. Om man ropare ett nummer två gånger och den, som har det numret, icke kommer ihåg det utan sitter kvar, så tar man pant av honom. För att göra det mera villsamt, byter de lekande nummer fått och ofta. Då större delen av de lekande måst lämna panter, ställer man till med "pantlösning". Härvid tillgår sålunda: En, som inte behövt lämna pant, tager alla panterna och placerar dem bakom din rygg. Låtar han en av panterna: handen men håller den bakom ryggen, så att ingen kan se den, och säger:

"Den, som denna panten en äger och igenkänner, vad straff skall han ha?"

En ur hopen avkunnar domen, och pant ägaren får avtjäna straffet, varefter HAN dömer för nästa pant osv. Straffen kunna vara olika.

De vanligaste är:
"LÅNGHÄNG". Om en pojke skall lösa igen panten, så ställer man honom med ryggen mot en vägg eller mot dörren, håller för hans ögon, pekar på en flicka och säger: "Tar du den?" Svarar han ja, så ställer sig den flickan framför honom med ryggen vänd mot honom. Säger han nej, pekar man på en annan flicka, tills han säger ja. Det kan hända, att han nekar och nekar för alla unga vackra flickor och slutligen blir fast får en gammal, ful hexa, och då blir det förstår ofantligt roligt. Sedan håller man för ögonen på den placerade flickan och låter henne välja på samma sätt. Så fortsätter man, tills alla med lekande kommit med. Nu står de där i en lång rad framåt golvet. Då tar den främste i vad en en liten knapp eller en tioöring i munnet och vänder sig om utan att röra fötterna. Den, som står bakom. Tar knappen eller slanten med munnen och skickar den vidare på samma sätt. Så går det hela raden igenom. Tumlar någon, så att knappe faller ner, så får dem lämna pant.

"MATA DUVOR." De lekande ställer upp sig på två led emot varandra med något mellanrum mellan ledan. I ena ledet är det endast pojkar, i det andra endast flickor. Den, som skall "tjäna panten", tar en tioöring i munnen och går med den till en flickan, som tar emot den med munnen. Så går hon med den till en pojk också undan för undan, tills alla varit med. Nekar någon att ta emot slanten eller och fumlar, så att den faller ned, måste lämna pant.

"SITTA I BRUDSTOL". Man sätter två stolar med ryggstöden mot varandra. Den, som "tjänar av panten" ställer sig på den ena stolen, man håller för ögonen på honom, pekar på en flicka och frågar: "Vill du ha den?". Söger han ju, så sätter sig flickan på den andra stolen. Pojken tar en tioöring i munnen. De båda vänder sig om åt höger, så att de kan omfamna varandra. De gör så. Flickan tar med munnen mycket ur gossens mun. Så vänder de sig åt andra sidan, och flickan ger gossen tillbaka mycket på samma sätt.

DRA TIMMERSTOCKAR. Man ställer sig med avsiktet mot dörren, tryckte pannan hårt mot dörren och drar nedåt, så att ett trummande ljud höres. Detta upprepas lika många gånger, som man blivit ådömd stockar att draga.

LÄSA BREV. Den dömde går ut i förstugan, ropar till sig en ur leken av motsatt kön. Så får de stanna ute och "LÄSA BREV" så länge de vill och eftersom de tycker är trevligast.

"SPISA KUNGLIGT". Man dömer två stycken samtidigt. De sätter sig på var sin stol mitt emot varandra. Man knyter för deras ögon, ger dem ett fat vatten och var sin sked. Så ska de mata varandra ut fatet. Det brukar bli mycket roligt för de hittar förstås sällan på munnen utan håler vattnet ner efter halsen på varandra, in i ögonen eller öronen och var som helst.

Anm. till nr 155 - 170.

För en 25 å 30 år sedan övades dessa lekar jämte en mängd andra mycket flitigt i Edångers by och även i andra byar i socknen. Sägesmannen har glömt åtskilliga av dessa lekar och upptåg, men många flera än de har upptagna har han meddelat. Som dessa emellertid varit fullkomligt lika med dem, som nu allmänt förekomma och hållas vid liv bl.a. genom folkhögskolorna, hava de ej här medtagits. Enl. medd. och många andras uppgift lekte man dessa lekar och bedrev dessa upptåg nästan varenda kväll under vinter vid ovan fixerade tidpunkt. De var "rockstugornas" sista tio. (Angående dessa se mina ant. för år 1915!) Men nu var det icke längre att byns vuxna befolkning som samlades utan mest flickorna. Männen hade i skogarna fått en annan och bättre lönande sysselsättning och även om de ej för tillfället voro i dylikt arbete, så hade den allmänna välmågan så tilltagit, att de ej längre behövde sysssla med linspånadens mera kvinnliga sysselsättning. Då männens speciellt de yngres utegöra var slut för dagen, och de vilat sig något, gingo de till den gård i byn, där flickorna för tillfället voro församlade. Då lyftades spinnrockarna undan och de förut beskrivna gamla lekarna lektes med liv och lust tills det var tio gå hem och söka vilan. De, som voro med om detta ungdomsliv, skildra det med hänföresle och saknad. De hade så innerligt roligt utan några vidlyftiga arrangemang och alldeles kostnadsfritt både vad tid och penningar beträffade. Inga försökte överflygta den andre varken i fråga om släder eller fina fasoner. Envar sjöng ogenerad efter sin nätt och dansade i de skor han hade. "Vi lekte som barn och var goda vänner allihopa", säger en av dessa nu 50 åriga gubbar i det gamla "Jang" och alla hans jämnåringar instämma däri. Angående byns nuvarande unga släkte har uppteckna ren intet ont att säga. De se nyktra och städade ut, men det är svårt kunnan föreställa sig, att de äro söner och döttrar av dem som av hjärtans lust trådde de gamla folklekarna så att golvet gungade och fönstren skallrade och lyfte de gamla stugornas tak med sin taktfasta, klämmiga sång och sitt muntra skratt. Kanhända är det ett stort stycke av sanningen, då deras fäder och mödrar karaktärisera dem som "alldeles för fina att kunna ha roligt och vara glada".

Edånger midsommardagen 1916
Levi Johansson.


Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:I_1916. Uppteckningsnr: 167


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BOSTADSHUS TORP

Militärt

KYRKA

Stol

Stol

Vävprov