Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M976

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "Skvétjen"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Födorådstagare Axel Fredrik Holmberg År: 1915

Socken/stad: Nora By/kvarter: Kallsta

Det har mycket talas om en sorts märkvärdiga ljussyner, som tid efter annan vissat sig på ett par ställen här i socknen. Det har börjat på det sättet, att man, sedan det blivit mörkt, sett blåaktiga eldslågor fladdra över fönstren. Men då man kommit nära huset, har man ej sett till dessa lågor. Sedan har det så inträffat att dessa ljus tagit sig före att vandra. De ha gått ut från den första gården och glidit genom luften till en annan gård, kanske i en by långt därifrån, för att där slicka knutarna och fladdra på fönstren. Ljuset vandra alltid samma väg och till samma gård. Man kallar dessa företeelser "skvétjen".
Man har under en lång följd av år haft mycket att tala om två sådana, nämligen "Lie-skvétjen" och "Torroms-skvétjen". Den förra uppträdde först under flera år i byn Lide och övergick sedan att vandra därifrån till en gård i byn Östansjö. Den senare började i Lövvik och tog sedan till att vandra därifrån och till Torrom.
Den allmänna tron angående företeelsen är denna: I den gård, där "skvétjen" började visa sig, har ett barn blivit fött i löndom och uppbränt. Så länge förövaren av brottet bor kvar i gården, stannar "skvétjen" där, men om densamma personen flyttar, flyttar också "skvétjen", dock icke helt och hållet utan så, att ljuslågan, varje gång den visar sig; rinner upp på den ursprungliga platsen och sedan glider över till den nya och uppför sig där på vanligt sätt.
Befinner man sig på lämpligt avstånd, kan man långa stunder stå och betrakta de fladdrande, blå lågorna. Vidare har somliga den tron, att "skvétjen" ALLTID blir till, där ett sådant brott blir begånget, och den gård, där den uppträtt har aldrig kunnat freda sig för svåra misstankar. "Lieskvétjen" har det för länge sedan blivit slut på, men icke så med den i Torrom.

Samma uppt. fanns på två papper. Men på det andra papperet, var texten ej lik på övrigt.

Samma uppt. även under rubrik: I. Människan. E. Döden och de döda. d. ) "Skrömt" ( "spökerier" "oknytt" efter en död. 2. ) Spökerier efter avlidna.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1915. Uppteckningsnr: 976

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

Gengångare

Utbölingar (mördade barn, som "gå igen")

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer