Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A468

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Hos de osynlige som "lysmor"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hustru Maria Engblom  År: 1916

Socken/stad: Själevad  By/kvarter: Överstböle

Mormor min var från Mo. Hon talade om den här sagan, då jag var barn.

Det var en hustru, som gick och räfsade hö i "hässjäla". Då träffade hon på en groda, som var så onaturligt stor och tjock. Gumman tog till att skämta med kräket och sa: "Ha dej ur vägen för mig, då skall jag komma och vara "jusmor åt dej." Groden hoppade undan in i buskarna. Någon tid därefter kom det en kväll en fin herre in till gumman och sade, att nu skulle hon genast komma och vara "jusmor" åt hans hustrun, för hon låg i barnsäng, och det var allvar om att göra. Gumman nekade. Inte kunde hon med sånt göra inte. "Men du har lovat ut hjälpen". Sade mannen "Nej, inte har jag lovat någon", svarade hon "Mins du inte, då du gick och räfsade i "hässjäla? Då träffade du hustrun min och lovade henne att vara jusmor". Nu gick det upp ett ljus för gumman. Nä, hon gick med. Då de kom ut på hon, band främlingen för hennes ögon, och sen dröjde det inte mer än ett ögonblick, innan de var framme. De kom in i ett rum där det var så obegripligt fint, och där stod ett bord uppdukat med allehanda god mat. I en säng låg, en kvinna i barnsnöd. Det dröjde inte länge, innan barnet var fött, och det gick bra alltsammans. Då detta var undanstökat, ville de bjude henne på mat, men hon nekade förtära någonting, för hon var rädd, att det skulle ha något obehag med sig för henne, och inte heller ville hon ta emot någon betalning för besväret, fast de riktigt trugade henne. Sen så band gubben för hennes ögon, och om ett litet ögonblick var hon hemma igen. På morgonen hängde det ett helt dussin matskedar av riktigt silvret på stolpkroken. Det var "de osynliges" betalning, för det var hos dem, som hon hade varit.

Gumman hade lagt märke till det den osynlige mannen och kvinnan hade beklagat sig, över att det det rann på deras bord, då hästen åt det här bondfolket stallade. Nu talade hon med sin man, och de tog och flyttade stallet. Förut hade de haft otur med hästarna, men efter den dagen blev det bra för dem även i den delen.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1916. Uppteckningsnr: 468


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKA KYRKOINTERIÖR

INNERDÖRR

BOSTADSINTERIÖR

Vävsked

Teckning

Mortel