Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-A474

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Torparen och fan.

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Hustru Maria Engblom  År: 1916

Socken/stad: Själevad  By/kvarter: Överstböle

Det var en karl, som hade köpt sig ett torpställe i skogen, som han höll på arbeta upp. Där gick han och släpade och bröt dag ut och dag in, så att han blev alldeles utledsen. En kväll, då han var mera uttröttad än vanligt, kastade han från sig verktygen och sade. :"Jag ger detta jäveln!" och så gick han hem. Då han morgonen därefter kom ut för att fortsätta arbetet, var fan där förut och höll på knoga i full skjuts. "Vad skall du hit och göra?" frågade han torparen. " Jag skall göra mitt torp i ordning", svarade han. "Ditt torp!" utropade fan och skrattade. "Du har intet torp längre, för du skänkte det åt mej i går kväll, innan du gick hem". Torparen vill inte medgiva detta, men fan stod på sin rätt. Slutligen kom de överens om att tävla om torpet. Den, som kunde hugga in yxan djupast i en tall med ett enda hugg, skulle få behålla torpet. Det provet skulle de göra nästa morgon. På natten gick torparen dit och högg ett djupt hål i ett tall och satte sedan för ett stycke bark, så att det inte syntes. På morgonen möttes de på utsatt tid, och så högg fan första hugget. Yxan flög in i stammen nästan till skaffet, för han kunde hantera en yxa, han. Men då torparen klämde till, visade han sig vara värre. Fan upptäckte emellertid, att det var fusk med i spelet och påstod, att det var ogillt. De skulle tävla på ett annat sätt. Den, som kunde hoppa djupast ned i jorden, skulle bli ägare till torpet, kom de nu överens, och på morgonen skulle de tävla. Så arbetade de hela dagen på torpet bägge två, och sen gick de hem var och en till sitt. På natten gick torparen till arbetsplatsen, grävde sig en grop i marken och täckte över den med kvistar och mossa, så att den ej syntes. Då de möttes på morgonen, hoppade fan först, och han kom med ända till knäna, för han var en ovanligt stor och tung karl, men då torparen hoppade ned i sin grop, bar det iväg ända uppunder armarna. Men även denna gång förklare sig fan missnöjd. Det stod inte rätt till med det hoppet, påstod han. Nej, då skulle tävla på ett annat sätt. Den av dem, som nästa morgon kom och körde med det besynnerligaste djuret, skulle bli ägare till torpet. Nu ansåg sig torparen förlorad, men han fick väl lov försöka i alla fall. Han klädde av sin hustru alldeles spritt naken, beströk henne med tjära och rullade henne i fjäder. Sen spände han henne för en kärra och låt henen dra den gående på fyra fötter och baklänges. Så möttes de vid nyodlingen. Fan kom och körde ett stort halmlass med en liten skogsmus, och han tycktes väl ha ställt till det bra, men då han fick se torparens körkräk. föll han i förundran. Något slikt, hade han aldrig sett, och i synnerhet huvudet och mun tillställningen tyckte han var underbar. "Du är värst, du!" sade han till torparen, "men vi ska göra ett prov till. Farfar min har en stor slägga. Den, som kan kasta den högst upp i luften, skall stanna som ägare till torpet". Nästa morgon kom fan med släggan, och den var rent ofantligt stor, så att nu förlorade torparen allt hopp om att segra. Först kasta fan släggan och det dröjde en lång stund innan hon kom ned. Så tog torparen släggen och stod där och slängde henne fram och åter en lång stund. "Varför står du så där" Kasta nu!" Torparen svarade: "Jag ser ett gångande skepp högt uppe i luften. Jag skall kasta släggan upp på det". "Nej", sa fan, "det får du inte göra, för det är inte min slägga. Farfar skall ha igen den" och så tog fan släggan och gick hem och torparen fick behålla sitt torp.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1916. Uppteckningsnr: 474


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


VINTERBILD KYRKSTAD BOSTADSHUS

KAPELL

FISKELÄGE

Väggprydnad

Leksak

Teckning