Folkminnen

Uppteckning nummer LMV-M2209

pil

Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: "En liten jätarjävel"

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Arrendator Per Erik Jakobsson År: 1917

Socken/stad: Trehörningsjö By/kvarter: Kantsjö

I en by, som heter Gubbträsk och ligger antingen i Stensele eller Storsele, var det gammalt tillbaka i tiden en bonde, som var mycket råbarkad. Man brukade ha fattigpojkar nerifrån Bjurholm till jätare på somrarna.
En vår, då han inte lyckats få tag på någon, gick han ideligen och sade: "Om jag hade fått mig tag på en liten jätarjävel och ville ha plats över sommaren. Bonden frågade, vad han var för en. "Jag är en liten jätarjävel nerifrån Bjurholm". Han blev antagen för sommaren. Bland andra förmåner, han betingade sig, var att han skulle få ligga i en liten kammare i en gammal stuga på gården, och dit skulle de bära mat till honom, ty han ville inte gärna vara tillsammans med folk.
Pojken skötte sig utmärkt. De hade aldrig haft så bra jätare. Alltid hade han alla kreaturen med sig hem på bestämt klockslag, och på kvällarna högg han självmant ved. Men grannarna började fatta misstankar, att det inte stod rätt till med den där pojken, och därför sände det bud till pastorn i Bjurholm, som hette Brandéll, och ville, att han skulle komma dit och anställa förhör med honom. Brandéll gav sig åstad dit, men det blev en besvärlig resa. Upprepade gånger tog andemakter hjulen undan hans åkdon. Brandéll brydde sig dock icke om att stiga ur utan sade bara till andarna att sätta hjulen tillbaka, och det måste de göra.
Det var kärrväg endast en bit. Sedan var det att gå. Andarna rev undan sprängerna på myrarna, så att prästen inte skulle komma fram, men han befallde dem bara lägga dem tillbaka, och de måste lyda honom. Då han kom fram till den där gården i Gubbträsk, sade han till, att han ville tala med deras jätarpojk. Denne stod ute på vedbacken och högg ved.
De ropade åt honom att komma in, men han sade, att det var en person, som han inte ville tala med. Då gick Brandéll själv ut och befallde honom komma in. Han fick lov att lyda då. Brandéll tvingade honom då omtala, vem han var och varför han tagit tjänst där. Han var en av den ondes tjänsteandar, och han var ditskickad på grund av det ogudaktiga liv de fört och förde i det huset.
De hade mördat tre personer och grävt ned dem under kammargolvet i gammelstugan. Därför hade han tagit det rummet till sitt. Om han hade fått vara där den överenskomna tiden, skulle han fått makt taga med sig gammelgubben i gården och en av sönerna, ty de hade varit med om att mörda den ena av personer, som låg under kammargolvet. De, som mördat de två andra personerna, var redan döda, men de var av samma släkt. Den sist mördade var en gårdfarihandlande.
Då allt detta var utrett, sade prästen till honom att göra sig så stor, som han kunde utan att skada huset. Genast förvandlades pojken till en jätte, som nådde ända från golv till tak. Sedan borrade Brandéll ett litet hål i fönsterblyet och befallde honom fara ut den vägen. Han måste göra så, och sedan syntes han ej mera i gården.
De undersökte sedan under kammargolvet och fann benen efter de dödade personerna. Överheten tog hand om mördarna, men huru det gick med dem vet jag ej.
Denna sägen hörde jag som barn berättas här hemma. Då jag som vuxen kom upp till de där trakterna, kände jag igen namnet på byn och frågade, om de kände till berättelsen om den lille jätarjäveln. Det gjorde de, och de påstod, att detta verkligen inträffat.

Samma uppt. även under rubrik: V. Magi. f. ) Trollkunnigt folk och deras bedrifter. 1. ) Trollkunniga präster. VI. Andeväsendena. b. ) Fan och de onda änglarna.

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Människan

Döden och de döda

"Skrömt" ("Spökerier", "oknytt" efter en död)

Spökerier å avrättnings, - mord - och självspillningsplatser

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer