Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MHA0256

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: I Rude by var en torpare………..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Johan Ulrik Åsman  År: 1910

Socken/stad: Tuna  By/kvarter: Fors

I Rude by var en torpare, som hette Erik Selin. Han var en riktig enstöring, ganska enfaldig och mycket tjurig och envis. Så var det auktion i Hällsjö. Bland annat var där en murpanna, som skulle gå under klubban. S. spekulerade på denna, varför han tog med sig kälken, för att kunna frakta hem den. Han blev också ägare till pannan. Så lade han den på kälken och begav sig hemåt över sjön. Isen var svag, varför någon avrådde honom, men han tyckte: "Bär det kråkorna, så nog fan bär det mej", men - Selin gick till botten och tog både murpannan och kälken med sig. Så draggade man efter honom i vaken. Draggen högg i med ena klon i gubbens byklucka, och han följde med upp och blev sedan kristeligen begraven.

Bland dem, som var med och tog upp honom, var kyrkvärden Erik Larsson. Denne var "postbonde" d.v.s. att han åtnjöt skattefrihet mot att han varje fredag körde posten från Vattjom till Sundsvall. En kväll spände han för sin starkaste häst och begav sig åstad med ett par lätta postsäckar. Men det var något märkvärdigt med det lasset! Hästen stretade och drog som hade han haft sten på släden, och han var blöt av svett och nekade gå längre. Då steg Erik framför hästen och tittade genom vänstra tömbygeln. Fick han så se, att Selin stod på medarna. Sade så Erik: "Jag frågar dig i den treenige gudens namn: Varför åker du efter min häst och min släde? Spöket svarade: "Jag vill ha igen knappen, som ni har rivit ur byxorna på mig". I detsamma försvann han, men Erik hann dock se, att han hade bykluckan upp till hälften. - Erik vände hem och tog en annan häst och kom utan äventyr till staden och hem. Men förstkommande torsdagskväll tog han en stor messingsknapp, en sådan, som på den tiden brukades, och lade ut dem på grindstolpen. På morgonen var knappen borta, och ingen såg sedan till gubben Selin.

Selin minnes jag icke men väl Erik Larsson. Han har själv berättat detta för mig och för flera andra med. Han var en trovärdig, allvarsam gubbe, och han satt t.o.m. en tid som rikdagsman i andra kammaren. Han dog för cirka 35 år tillbaka.


Nordiska museet. Hammarstedska arkivet. Döden 6. Gengångare.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA256


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


ÄLV BOSTADSHUS

KYRKOINTERIÖR KYRKA

TÄTORTSBEBYGGELSE LANDSBYGDSBEBYGGELSE

Kryddskrin

Klubba

Spjutspets