Folkminnen

Uppteckning nummer NM-MHA0257

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Abraham Stadin var en fattig murare i Vattjom…………………

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Johan Ulrik Åsman  År: 1910

Socken/stad: Tuna  By/kvarter: Fors

Abraham Stadin var en fattig murare i Vattjom. Ett enda barn, en dotter, hade han. Han var mycket kär i de sina men förföljdes av sjukdom och otur, så att fattigvården måste ta hand om dem. Sist blev han så sjuk, att de måste skicka honom på lasarettet i Sundsvall. Då han kände slutet nalkas, skickade han bud till sin hustru, att hon skulle komma ned med flickan, så att han fick ta avsked av dem. Men barnet saknade kläder, så att de ej kunde komma iväg strax, och under tiden dog Stadin. Samma kväll, detta skedde, hörde man i Stadins stuga, att det flera gånger knäppte på ett psalmodikon, som han hade hängandes på väggen. På detta hade han brukat spela för sin lilla flicka.

Någon månad därefter gick änkan en kväll från gästgivargården, där hon varit och tvättat kläder. Då fick hon se sin avlidne man gå i bredd med sig. Han var klädd i sina vardagskläder och höll sig så nära henne, att hon gott kunnat ta i honom. Men hon kom sig icke för att tilltala honom.

På den tiden tjänstgjorde jag som klockare och organist i kyrkan. Vi hade till präst numera avlidne prosten Thenberg, som var en mycket human och präktig karl. Då morsänkan ideligen oroades av den döde, bad hon mig tala med prosten om saken, för hon trodde, att hon skulle bli tokig. Det var tidigt en morgon, jag kom till prästen i det där ärendet. Han mottog mig på det halvt skämtsamma sätt, som var honom eget, men, då jag talat om mitt ärende, blev han mycket allvarsam. Jag framhöll såsom min åsikt, att det nog var hennes svaga natur och starka inbillning, som rådde för det där. Prosten satt länge och grubblade. Så sade han: "Nej, det är nog tyvärr ingen inbillning utan verklighet. Då människan i dödsögonblicket har sina tankar starkt fästa på något, är det alls icke omöjligt, att hon efter döden kan visa sig i kroppslig gestat på det stället". Och då var han allvarsam. Frågade jag honom så, om han trodde, att det skulle vara möjligt ställa om så, att hustrun ej behövde träffa honom mera. Då tog han sig åter en lång funderare och stirrade ned på bordet. - "Jo, sade han", nog går det, men då förvärrar man på samma gång hans tillstånd. Mera sade han ej om den saken, men jag fick i uppdrag att hälsa änkan att hon med det första skulle komma hem till henne och tala om denna sak, vilket han gjorde. Hon har ej yppat för någon, vad då förekom, men hon slapp då efter detta träffa den döde. Hon lever än och är omgift, men hon bor långt borta i en skogsby, och förresten talar hon nog icke om detta för en främling.


Nordiska museet. Hammarstedska arkivet. Döden 6. Gengångare.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA257


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


FÖDELSEDAGSFIRANDE

LINBEREDNING

ARKEOLOGI GRAVFÄLT GRAVHÖG ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING

Vante

Linfäste

Tapetprov