Folkminnen

Uppteckning nummer NM-KHA0346

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Då jag var ung..

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Johan Lund  År: 1908

Socken/stad: Torp  By/kvarter: Vallsta

Då jag var ung, tjänade jag på Sörleringen hos Israel Israelsson. Han och en annan av bönderna i byn var oeniga. Den andre var trollsk av sig, så att vi hade ej någon nytta av kräken hos oss. Skickades jag så en gång ända upp till Hångsta till en trollkarl för att få hjälp av honom. Han hette Erik Andersson. Honom fick jag med, och han skulle försöka göra mot granngubben. For vi så förbi Fränsta, för han skulle i körrgåln ett tag först och hämta något, som han behövde för sina konster. Jag skulle under tiden stå och vakta uppe i vägen ifall någon skulle komma, medan han själv var nere i graven.

Det var på söndagskvällen, så att den grav, där liket blivit jordfäst på dagen inte var igenkastad. Bäst det var, kom en karl upp i vägen, och då visslade jag till, och vips var Erik uppe ur graven och sprang bak kyrkan. På det där sättet drogs det ut för oss, så att vi måste ligga i en lada borta på skogen, men jag tyckte, att det var smått kusligt att vara tillsammans på två man hand med den där trollkarlen.

Erik lyckades ställa tillrätta hos oss, men det varade inte länge, förrän det blev likadant som förr. Det var alldeles omöjligt att få smör. Vi kunde stå och kärna ett helt dygn och ändå blev det ingenting.

Då Erik Andersson var hos oss och höll på ordna, sade han åt mig, att jag skulle krypa under sommarfähuset och söka riktigt väl, för kreaturen var så rädda att gå in. Jag gjorde så och hittade en stor strut, som väl innehöll dödmull. Erik Andersson gick långt upp i en backe, tände upp en stor eld och brände otyget. Sedan hade kräken ingen fasa för att gå i fähuset.

Då det blev galet på nytt, skickades jag till Holm för att träffa Lars Larsson, som var vida beryktad för sin belevenhet i trolldomskonster. Det syntes också, att han hade med mörkrets makter att skaffa, för han ställde så, att det var mörkt, innan han gick till gårds, och mörkt skulle det vara, då han for ifrån oss efter att ha gjort ifrån sig. Det lyckades icke riktigt bra för honom heller, men så småningom började det likväl bli bättre med smörtillverkningen i gården.

Emellertid var Israel Israelsson så itändande förargad på grannen sin, som hade satt på honom olyckorna, att han började gå och fundera på, att han skulle ta och göra kontrakt med den onde, så att han skulle få rätta kraften att hämnas på honom. Det där gick han och grunnade på så starkt att han till sist tyckte sig se själva fan, då han gick till stallet en morgon. Karlen kom in och var alldeles blek. Han hade blivit sjuk, sade han, och bad mig, att jag skulle sköta om hästarna. Först efter ett par dygn talade han om, vad han blivit ut för, men efter den dagen blev han gudelig och det med besked. Han skrev efter Fjellstedts bibel, som var bunden i tre band och kostade 30 riksdaler, och den studerade han mycket flitigt.


Ur Hammarstedtska arkivet. Trollkunniga I.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA346


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


BOSTADSHUS BRUKSHERRGÅRD

STADSVY

LANDSKAPSVY

Vävprov

Mjölktråg

Krus