Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AHA16151

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: Det var en vinter ….

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Johan Sund  År: 1908

Socken/stad: Torp  By/kvarter: Vallsta

Det var en vinter, jag skulle iväg och kapa björkar på Myråsen väster om sörteringen. Kamraterna for omkring efter sjöarna och landsvägen, men jag spände på mig skidorna och tog rätt å land. Men på dagen blev det blidväder, så att jag måste ta av mig skidorna och vada i snön över knäna. Jag höll alldeles på gå trött, då jag nådde ett fäbodställe, som heter Örasjön. I en av stugorna, som jag bröt upp, fann jag fällar, så att jag kunde bädda åt mig.

Anders Ersson i Visslan rådde om den där stugan, och där brukade det vara oknytt. Det visste jag om, ty gumman min hade varit ut för ett och annat, då hon förr i världen var bopiga där. Jag kom intet ont ihåg utan gick och lade mig, sedan jag först gjort upp eld och värmt mig och ätit. - Kl. 9 vaknade jag med att det var ett oleverne, så att trumhinnorna höll på gå sönder på mig. Det lät, som om någon höll på slakta tre grisar. Huu då! Jag drog fällen över huvudet och kände ej annat än att jag skulle dö av förskräckelsen. Jag blev kall i hela kroppen och var så bortkommen, att jag inte kom ihåg ett endaste Gudsord att läsa mot djävulskapet. Men, när jag legat en stund, och det inte blev bättre, kastade jag av mig fällen och ropade till: "Vad i Jesu namn är det för ett liv!" Då blev det tyst på en endaste gång. Det behövdes ej mer än det där namnet, för att de skulle sky. Då jag legat en stund, kände jag huru blodet började gå tillbaka ut i lemmarna. Steg jag så upp och pyrade på elden duktigt och gjorde mig ett stickbloss och gick ut och lyste kring knutarna och väggarna, men det syntes inte så pass som ett musspår en gång. Nu gick jag och lade mig igen. I stugan var det visserligen lugnt, men borta i fähuset dundrade det, som hade där varit en hop hästar, och, då jag skulle till att somna, kom det något tungt och lade sig på bröstet åt mig, så att jag höll på kvävas. Som jag den natten led!

Det där var inte något spöke, utan det berodde därpå att de ej sett upp då de byggde stugan, utan de hade satt den mitt i vägen för skogsrået. Om man känner till det där, kan man mycket väl se sådana vägar. De liknar myrvägar men är vidare upptill. Man skall ej bygga över sådana vägar, för då får man ingen ro i husen. För, si du, det finns så många, som far och går ibland oss, så det kan du aldrig tro. Det finnes rå i alla källor och bäckar och buskar och backar och berg. Jo, det finns, det. Det kan du lita på, för jag har sett det, jag.


Ur Hammarstedtska arkivet. Övernaturliga väsen IV. Skogsväsen.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA16151


Denna uppteckning tillhör kategorierna:
Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


MUSEIUTSTÄLLNING

UTHUS

FÖNSTER BYGGNAD

Börs

Sedel

Stol