Folkminnen

Uppteckning nummer NM-AHA0382

pil Visa den handskrivna originaluppteckningen

Titel: I Lomåsen har det varit förfärligt oknytt med jordbyggare ….

Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Erik Nordin  År: 1908

Socken/stad: Torp  By/kvarter: Kälen

I Lomåsen har det varit förfärligt oknytt med jordbyggare i alla tider. Numera är där tre bönder, men från början var det bara ett boställe. En tid hade inspektoren på Torphammar sina kräk där, men han kunde icke få tag på någon piga, som trivdes där, för jordbyggarne höll ett ständigt oliv där på nätterna. De dansade och stojade, kastade om bränderna i spisen, och de t.o.m. kom i sängen och ville pussa pigan. - Började det så bli bebott där. Den förste, som bodde där, dog rätt snart, och så flyttade vi dit. Hade vi varit lättskrämda, så nog hade det gått bli rädd. På dagarna var det tyst och stilla, men si på nätterna. Det högg och rustade ute på vedbacken, och allt arbete, vi hade för oss på dagarna, härmade de på nätterna. Borta vid en kolmila, vi höll på att lägga, hördes det arbeta i full skjuts. Det vältrade med kolklabbarna och slog på stockändarna. Jag undrades mycket på huru det skulle gå kola den där milan, men jag har aldrig skött någon mila, som gått så bra.

En gång såg jag t.o.m. av jordbyggare i Lomåsen, men inte gjorde han mig mågot illa och icke jag honom. Jag skulle gå ut en afton i skymningen. I förstugan mötte jag en främmande person. Jag undrades på, att han var så välklädd, för det var i pärhackartiden på hösten. Han hade grå vadmalskläder och sälskinnsmössa, och över axeln bar han en grimma alldeles som hade han varit i hästskogs. Jag väntade, att han skulle hälsa, men han stod bara och tittade på mig, och han hade så stora, klara ögon, att jag riktigt tyckte mig speglas i dem. Tänkte jag så, att jag kunde väl inte till att stå och stirra karlen i ögonen beständigt heller, och såg därför åt sidan ett ögonblick, men då försvann han. Strax sprang jag ut, för jag tänkte, att han vänt om, men ingen syntes till ute på backen. Så sprang jag runt alla uthusen, men ingenstädes syntes han till. Då förstod jag, att det var en jordbyggare, jag sett.

Det var ett riktigt skrämthål, den där Lomåsen.

Ur Hammarstedtska arkivet. Övernaturliga väsen VI. Underjordiska väsen.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA382


Skriv ut  Utskrift Dela: Facebook Twitter


Information


Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen



Upptäck mer


KYRKOGÅRD KYRKA

FRIKYRKA

FISKODLING

Mössa

Vävprov

Golvur